En vecka!!'

Jag vet att jag bloggade i går, men ville verkligen ha ett inlägg med den rubriken. Dessutom så får jag väl passa på nu innan för sen lär det ju inte bli så mycket.

Jag är inte alls lika säker på att jag kommer gå över tiden längre. Hela dagen i dag har jag känt ett extremt tryck nedåt. Som om något ska ramla ut när som helst. Jag vet inte, men det känns helt enkelt annorlunda. Men det är nog åtminstone mågra dagar kvar. Dessutom kan jag ha helt fel. I morgon får det i alla fall inte komma någon bebis för då ska jag äntligen träffa en ögonläkare angående mitt stackars ömma och ljuskänsliga öga. På fredag har jag ett möte inbokat, men sen är min kalender helt tom fram tills beräknat datum. Då ska jag bara sova precis så mycket som jag känner för och samla alla krafter jag har. Det var sista dagen på dagvården i dag. Jag har inte bloggat så mycket om den men den var faktiskt riktigt trevlig. Nu gäller det bara att försöka göra ca ingenting utan att bli galen av det. Har verkligen trivts med den senaste månadens uppbokade kalender. Men det ska nog gå bra. Hoppas jag. Min kropp strejkar och behöver vila. Jag har ont exakt överallt. Dock mår jag väldigt bra psykiskt. Nu ska jag sova. God natt!

Vecka 38+5

Barnmorskan i dag. En ny sådan, eftersom min har semester. Om jag går över tiden 5 dagar kommer jag dock hinna träffa min igen en gång innan efterkontroller i februari. Allt såg bra ut. Mitt SF-mått står stilla men så kan det vara fram mot slutet. Järnvärdet har stigit från 107 till 117 så jag tror jag kommer fixa förlossningen fint utan att få blodbrist. Hjärtljuden Låg på 157 och lillan är nu äntligen fixerad. Jag fick dock ingen hinnsvepning som jag hoppats på, men i och med att hon är fixerad och i och med att min livmodertapp har blivit väldigt mjuk (kände efter själv häromdagen) så är allt redo att sätta igång när som helst. Jag har dock fortfarande en känsla av att jag kommer gå över tiden. Men den 8/12 ska jag i alla fall få den där hinnsvepningen, och eftersom det kommer vara 5 dagar över tiden är det mycket sannolikt att det sätter igång inom 48 timmar från det. Det är inte lång tid ju. Det bara känns så. 

Jag tror att min förkylning håller på att ge sig. Halsontet har släppt och nästäppan har gått över i rinnsnuva. Så jag hinner nog bli frisk innan lillan kommer. Fast vem vet, det kan ju sätta igång i natt.

5 saker!

5 saker som suger
1. Jag är vrålförkyld. Halsont och trötthet och en massa snor. Vill verkligen inte föda barn i detta tillstånd. Kommer inte orka det. Inte för att jag skulle ha ett val...
2. Jag har ont i mitt öga. Hela tiden. Vet inte varför men ögondroppar hjälper inte. Är dessutom brutalt ljuskänslig. Har varit så i veckor men det har eskalerat. Aldrig varit med om liknande. Kan bero på förkylningen. Kan också bero på graviditeten. Samtliga av mina slemhinnor (speciellt mitt tandkött) är lite upprörda just nu.
3. Jag är för höggravid för att göra något alls. Jag orkar inte städa, knappt duscha eller resa mig upp från sittande eller liggande. Allt är krävande. Jag orkar inte!
4. Lillan misshandlar fortfarande min insida. Hon är för stark för sitt eget bästa. Jag drömde i natt att hon sparkade sönder mina revben. Det sög 
5. Jag känner ingenting. Ingenting alls. Inte en enda liten värk. Det känns som om det är månader kvar. 

5 saker som gör det ganska värt det
1. Vi har bakat lussekatter och pepparkakor. De blev jättebra och vi har nu julfika enda till julafton. 
2. Rent psykiskt så mår jag fint
3. På tisdag ska vi till barnmorskan igen.  Då ska jag kanske få hinnsvepning. Det innebär att en retar hinnorna så att förlossningen kanske sätter igång. Kanske händer ingenting. Kanske leder det till bebis inom 48 timmar. 
4. InterCity. Han är bäst! <3
5. Det är bara 10 dagar kvar till beräknad förlossning! 

Vecka 38+0

Jag mår bättre i dag. I går var lite sådär, som ni säkert kunde räkna ut. Men det blev bättre igen fram mot kvällen. Jag kanske borde sluta frukta det värsta jämt. Jag tror dock att både jag och lillan börjar tröttna på graviditeten nu. Jag är jättetrött och har ont överallt och hon verkar mest arg jämt. Hon tar verkligen i när hon sparkar och rasar jättelänge. Allt ät klart och graviditeten är ju fullgången så för mig får hon gärna komma nu. Fast det vore kanske bra om hon väntade tills jag och InterCity slutat vara vrålförkylda.

I morgon ska jag göra något jag verkligen inte brukar, nämligen baka. Närmare bestämt julbaka. Pepparkakor och lussekatter ska det bli. Knäcken har jag överlåtit till mer kompetenta händer i form av InterCity's syster. Jag vet att det egentligen är för tidigt för julbak, men jag misstänker att jag inte kommer ha tid senare. Det blir till att lägga undan och frysa in till lämpligare datum. Har ingen aning om varför jag fått för mig att göra detta, men det är nog ett desperat försök att inte låta julen försvinna i allt som är nytt. Det är trots allt första gången jag firar jul med någon annan familj än min egen. Eller ja, InterCity och lillan är ju min familj nu. <3 Och vi ska fira med min familj på Gotland nästa år. Så det blir nog bra detta. 

2 veckor kvar!

I morgon går vi in i vecka 39, jag och lillan. Jag tror att hon börjar tröttna på att vara därinne. Hon har i alla fall blivit mycket brutalare mot min stackars insida på sistone. Hon får små utbrott med konstant, brutalt sparkande som varar i säkert 10 minuter år gången och är väldigt våldsam i allmänhet. När hon kommer åt vissa punkter måste jag bita ihop för att inte skrika. Jag misstänker att hon har givit mig ett antal blåmärken på livmodern. Och ja, detta är fullt möjligt. Jag är mest glad att hon inte brutit några revben på mig än. Just nu är det mest runt naveln som jag får ta stryk. 

I dag är jag hemma från dagvården eftersom jag har migrän, igen. Är också väldigt förkyld, men sånt går ju att leva med. Jag har spenderat dagen i sängen och på soffan och har bara ätit choklad och druckit julmust på hela dagen. Låter kanske rätt mysigt men känns lite dekadent. Har känt mig allmänt miserabel hela dagen. De senaste dagarna har, av flera anledningar, känts mycket lättare och bättre än på länge. Har dock en känsla av att det vänder nu. För inget kan ju någonsin få gå bra annat än tillfälligt. Mej, jag är inte alls bitter. Jaja, jag har min lilla sadist till bebis i alla fall. Jag älskar henne. 

20 dagar kvar!

Jag inleder vecka 38 med migrän, vilket känns lagom trevligt. Men alltså hörni, det är bara 20 dagar kvar tills beräknat datum. Och vad sjukare är - jag räknas rent formellt som fullgången och kan i praktiken föda exakt när som helst från och med nu. Jag kan dock lika gärna föda 2 veckor efter beräknat datum, men ändå. Går en längre så blir det igångsättning. Men ändå så sjukt. Det kommer en bebis när som helst!
 
I dag var jag hos tandläkaren. I Västra Götaland har en tydligen fri tandvård till 24 i stället för 19. Nice, tycker jag. Detta gick bra förutom att jag verkligen inte kan ligga plant på rygg. Det gick under själva kollen men sen skulle tandläkaren snacka en massa med mig och till slut var jag tvungen att avbryta honom och påpeka att om han inte hissade upp mig snart så skulle jag svimma eftersom jag inte kunde andas. Då var han vänlig nog att släppa upp mig. Men jag har i alla fall fortfarande inga hål och har inte haft ett enda i hela mitt liv so far. Så jag känner mig stolt.
 
I dag var vi också hos barnmorskan igen. Det känns längesen, men det var det inte. Mitt blodtryck låg bra och lillans huvud är fortfarande inte fixerat i bäckengången. Däremot har hon tydligen sjunkit längre ner, så det börjar närma sig. I migg stilla sinne undrar jag hur ont det kommer göra i bäckenet när hon faktiskt fixerar sig med tanke på att det redan gör ganska ont då och då. Men det är väl bara vad en kan vänta sig när någon gnuggar huvudet mot ens bäcken. Jag trodde hjärtljuden skulle ligga lika högt som vanligt eftersom lillan alltid blir så arg när barnmorskan känner hur hon ligger, men de låg bara på 140 i dag, vilket är bra. Varierande hjärtrytm är tydligen jättebra och hon sa också att lillan verkar ha ett starkt hjärta. Stolt, blev jag. Känner mig så cool som lyckats producera något så bra, jag som aldrig brukar producera speciellt coola saker. Urinprovet såg bra ut och jag har bara gått upp 1 kg de senaste två veckorna vilket också det är jättebra. Jag fattar inte hur jag lyckas och tycker egentligen inte att vikten är så viktig men är ändå rätt nöjd. SF-måttet (livmoderns storlek) låg på 136 så jag följer min kurva och normen fint där också.
 
Ber om ursäkt för ännu ett inlägg med en massa tråkiga siffror som ni inte bryr er om. Men jag vill verkligen ha det här dokumenterat någonstans, så det är mest för min skull. Nu ska jag äta InterCity's fantastiska mat och titta på TV. Hej då!

Vecka 36+3

Allt känns lite bättre nu. Det har varit ett helvete, men nu flyter det mesta på. Är ganska neutral, bortsett från tillfälliga utbrott av rastlöshet och/eller hyperaktivitet, som vanligt med mig. De senaste dagarna har jag dock varit oerhört emotionell, vilket har gått ut över InterCity. Jag är ännu klängigare än vanligt och tjatar om hur mycket jag älskar honom. Han uthärdar detta med beundransvärt tålamod måste jag säga. 

Onsdag och torsdag den här veckan har spenderats i Skövde. Min oerhört driftiga samtalskontakt har nämligen kommit fram till att jag skulle må bättre av att göra något på dagarna nu den sista månaden. Så jag har varit på så kallad "psykiatrisk dagvård." Detta var trevligt, för jag fick träffa människor. För att vara någon med social fobi är jag väldigt förtjust i att träffa människor känner jag. Jag klickade direkt med en tjej som var mitt uppe i en kraftig hypomani. Nackdelen var dock att vi triggade varandra, och personalen verkade inte överdrivet nöjda med detta. De vill inte ha oss i samma grupp. Sorg. Jag gillade verkligen den människan. 

Med graviditeten händer inget nytt. Är så oerhört trött på detta nu. Ironiskt nog kommer jag väl förmodligen sakna magen sen, men just nu vill jag bara ha ut lillan. Nu ska jag sova för att sedan bli väckt av InterCity när han kommer hem. Han är fortfarande lika dålig på att vara diskret när han lägger sig. Förresten, jag har köpt en amningsfotölj. Den är av skinn, jätteskön och knarrar lite som såna fotöljer bör. Jag har dessutom bäddat lillans säng nu. Kunde inte hålla mig längre. Hon har Hello Kitty-bäddset eftersom jaf avgudar Hello Kitty. Nej, NU ska jag sova.

En månad!!

I helgen var jag på föreläsarutbildning. Känner mig faktiskt lite cool. Detta var väldigt trevligt men också ganska jobbigt. Roligt eftersom vi fick lära oss en massa om retorik vilket är djupt. Jobbigt eftersom det hela var väldigt likt skolan och det gav mig ångest. Att plugga till prov är inte min grej. Att ha provet var dock inga problem eftersom det gick bra. Jag hade lärt mig mer av teorin än jag trodde och min lilla föreläsning som också ingick i slutprovet gick bra. Så jag blev godkänd och är nu officiellt en av US föreläsare. Bara att höra av er om ni vill hyra mig, Höhö. Annars kommer jag hålla min första föreläsning (om att vara förälder med synnedsättning) i Slutet av mars. Yay. Det var en annan utbildning i samma lokaler och därför var det en massa annat folk som jag känner där. Det var trevligt att socialisera ordentligt for once. Alla skulle givetvis klämma på magen och jag pratade bara om bebis känns det som. Men jag är van. 

Nu är jag i vecka 35+4 och det är exakt en månad tills jag är beräknad att bli mamma. Vi storhandlade på Coop Forum igårkväll när vi kom hem från Katrineholm (US hade extra årsmöte på söndagen så InterCity var också där) så nu har vi nästan allt vi behöver. Det sjukaste var ändå att köpa blöjor. Liksom what?! 

Avslutar med en bild på magen som togs häromdagen. Det där rimmade. Fint. 




RSS 2.0