Overkills

Hej?

Vem jag är?

Jag brukade hänga här jämt.

Har ni redan glömt mig?

Vadå svikit er?

Jag har bara..eh..haft ett för odramatiskt liv för att hitta inspiration till bloggande. Dessutom är det den där jäkla onda circekln. Det räcker med att en inte har bloggat på någon månad, och sen har det hänt så mycket att det ändå inte går att skildra. Resultat: Ingen dramatik = inspo + omöjligt att skildra händelser så ja då är det kört. Fattar ni? Bra.

 

Mitt liv är bra och grejer. För det mesta i alla fall. Jag är, som ni vet, trots allt jag. Men min tillvaro har varit deprimerande stabil det senaste året eller så. Lee har blivit stor och firar sin 1-årsdag. Vi hade inte tänkt göra något stort av det. Det blir bara familjen och så ska hon få tårta bara för att. Plus pressenter så klart. Presenter? Hur fan stqavas det? Jag känner mig inte hel utan Autocorrect och därför är datorer läskiga. Sedan är det jul som vi ska fira på Gotland (om pappa tar tag i att kolla flygbiljetter någon gång för annars kommer de vara slut alternativt kosta tre kungariken och en tia) och sen fyller jag 22 i februari omg. Nu blir jag gammal snart. Nedräkningen har börjat. Nooo! Men vet ni? Vet ni vad som händer den 16 februari? Va? Vaaaa? Ja det vet ni förmodligen för det är ju inte som att jag inte skrikit ut det till exakt alla jag känner. Och om ni inte vet... Vem är ni ens? sluta stalka mig! Anyways, jag ska... flytta heeeem! Jag och InterCity (och Lee då såklart, hon har dessvärre ingen talan) har fått en 2:a i Stockholm. Nyrenoverad. 67 kvm. Förstahandskontrakt. Och vi ska köpa nya, fina möbler. Jag kan knappt förstå det själv. Längtar som fan!

 

Vad har hänt mer? Säkert en massa men jag kommer förstås inte ihåg det. Det enda jag kan komma på är att jag och InterCity har varit på en till kryssning. Förmodligen för att det var typ 1,5 vecka sen bara. Den var minst lika bra som den förra. Så fantastiskt att vi fortfarande kan umgås så där och ha så sjukt kul fast vi är tillsammans nästan jämt. Jag börjar tro att jag aldrig blir av med den människan från mitt liv. Gillar tanken. Och givetvis väljer han just det ögonblicket för att komma in och krama mig bakifrån som den InterCity han är. Och alltså Håkan, ta min oskuld! Eh ja, för det första är han typ gammal nog att vara min pappa och för det andra är min oskuld tagen för längesen som den slampa jag är. Höhö. Men just det, det är ju en nyhet också! Vi har fått tag i biljetter till Håkans spelning i juni. Om jag är peppad? Jag är i extas. Tycker synd om InterCity som ska vara med mig på den spelningen alltså. Jag kommer förmodligen inte vara särskilt sammanhängande. Vet ni? Jag borde börja blogga oftare. Det är ganska relaxing. Det ska jag göra! Det kommer inte hända.

 

PS. Jag har skrivit detta på ett oerhört trögt tangentbord och jag orkar fan inte gå tillbaka och redigera så ni får leva med eventuella fuckups. Deal with it.

 

PPS. Jag glömde säga en sak. Att vara mamma är fan det coolaste jag någonsin varit. Sjukt klyschigt, jag vet. Men det är ju sant.