22+1 i dag. Detta betyder att jag numera ska vända mig till förlossningen och inte gynakuten med eventuella akuta besvär. Men framför allt - från och med nu kommer sjukvården göra allt som står i deras makt att rädda bebis om hon skulle få för sig att födas. Det finns nämligen numera en helt okej risk för henne att överleva. Så coolt!
Det har inte hänt så mycket nämnvärt sen sist. Jag har slrbdwrst tid med min familj, jobbat, och...ja. Jag ville rada upp tre saker eftersom det skulle se bäst ut men kom inte på något mer. I fredags var jag till kansliet för att skriva på papper. Slutade med att jag dessutom hade ett spontant uppföljningssamtal med Linus. Det gick dock inte så bra eftersom vi pratade PM en massa annat. Typ att chansen att han är Gud är ca 9%. Jag tyckte ändå att det var ganska bra odds. Det tyckte inte han. Sedan lunchade jag med honom, Johan och Winsa samt deltog på ett möte med dessa som jag inte skulle deltagit på egentligen men där min närvaro ändå var väldigt vettig. Nu orkat jag inte skriva mer för jag skriver på min iPhone pch det är segt.
Mina bröst gör ont. Detta i kombination med att de blivit typ dubbelt så stora gör att jag går runt här hemma utan kläder på överkroppen eftersom allt trycker och gör ont. Läcker gör de också, mina bröst. Vad ska jag med mjölk till så här tidigt? Oh well. Jag har blivit jättestor, men det kanske jag skrev senast. Minns inte. Tog en bild i hissen eftersom det är det enda stället som har stor spegel och blev helt chockad. Jag visste att det syns på mig nu men jag visste inte att det syntes så mycket. Jag är liksom bara halvvägs. Wtf.
I helgen hade jag Felicia-helg. Jag älskar Felicia-helger. På fredagskvällen åt vi tacos och då var även Sarah med en stund. Sen la vi oss jättetidigt (typ 11) eftersom alla var jättetrötta. Lördagen bestod av film, vandring till en stängd Secondhand-butik samt middag på Pizza Hut igen. Jag har tänkt mycket på de där kycklingvingarna och var orolig för att mitt minne förskönat det hela något. Det hade det inte. Det var lika gott som sist. Den här gången tog vi dessutom en mycket godare pizza. En med en massa olika ostar samt honung. Så. God. Jag älskar mat! På söndagen tror jag inte att vi gjorde så mycket. Vi såg mer film och kramades mest. Jag och Felicia kramas jämt, eftersom vi båda har ett nästintill omättligt närhetsbehov.
På måndagen åkte jag till ögonsjukhuset. För en gångs skull var det för egen räkning och inte för Lee's. Jag har nämligen haft mycket problem med mitt öga. Det gör ont och jag har blivit extremt ljuskänslig. Jag hade exakt samma problem under förra graviditeten. Då trodde de att det handlade om virus, så jag var förberedd på att få liknande besked den här gången. Därav blev jag ganska förvånad när läkaren sa att jag har fått grå starr. Really? Inte den typen som InterCity och Lee har, utan den typen som oftast drabbar pensioärer. Great. Orsaken tros vara all strålning. Cancer-strålning alltså, inte annan strålning. Typ...Ok Blue, nu är det dags att minska på skärmtiden-strålning. Fast har de inte typ konstaterat att sån strålning inte är farlig? Skitsamma. Detta betyder typ att jag förr eller senare kommer behöva operera mitt öga. Förhoppningsvis blir smärtan och ljuskänsligheten bättre snart med lite ögondroppar, men jag kommer bli blindare och blindare. Tjoho. Sen kanske jag måste ha glasögon. Tjoho... Jag kommer inte passa i glasögon. Men jag är van. Vid roliga sjukdomar alltså, inte glasögon. Nu kommer min älskade avkomma och deklarerar stolt "Bajs!" Måste kolla om det ligger någon sanning i påståendet. See you.
