Overkills

Enligt min app har nu 72,9% av graviditeten passerat. Jag är i sjunde månaden, tredje trimestern och har 76 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. En graviditet varar oftast ca 280 dagar, plus/minus 2 veckor. Enligt appen ska bebis vara ca 36 cm lång vid det här laget, och väga ca 1,43 kg i början av veckan och 1,58 kg vid veckans slut. Det är en extrem tillväxtspurt just nu vilket i mitt fall innebär en massa illamående och halsbränna. 

Nu när jag rapporterar ingående om min graviditet kan jag rapportera ytterst icke-ingående om min jul. Som jag skrev att vi skulle firade vi på Gotland med min familj och det var väldigt mysigt. maten var god, Jenna passade upp på alla och jag åt hennes fantastiska julgodis. I julklapp fick jag Bluetooth-hörlurar och en Sodastreamer av InterCity (bästa), en gosig poncho, choklad och pengar till bebis av resten av familjen.  

I dag är det nyårsafton och det enda jag ska göra är att äta en massa god choklad. Rätt deppigt men ändå vettigt, tycker jag. Nu känner jag bebishicka vid min högra äggstock. Känns logiskt med tanke på att hon ligger med huvudet nedåt enligt gårdagens kontroll. Jag skulle skrivit lite om mitt år också kon jag på. 2016 har nog varir det år som gått snabbast i hela mitt liv. Det känns verkligen som att vi precis flyttade tillbaka till Stockholm fast det var i mars. I övrigt har året varit ganska bra. Väldigt bra at times faktiskt. Förutom det självklara uppsvinget med flytten har jag fått chansen att inreda ett riktigt hem för första gången. Både känslomässigt och praktiskt med nya, snygga möbler. Jag har umgåtts med mina älskade vänner och min underbara familj, jag har blivit invald i US Riksstyrelse, och bäst av allt: Jag har blivit gravid igen. Jag vet att 2017 kommer bli väldigt tufft. Tvåbarnschocken och sömnlösheten som väntar. Den totala bristen på tid och energi att ägna mig åt mig och mina behov som det innebär att ha en nyföding. Den här gången kommer InterCity att jobba och dessutom resa till Skövde i jobbet liksom han gjort hela hösten och vintern och detta kommer innebära mer press på mig och mindre avlastning. För att inte tala om själva förlossningen. Ja, det kommer bli tufft. Men usch vad jag längtar! Tack och hej till 2016. 

Jag har inte bloggat på 100 år, insåg jag nu. Vilken vecka var jag i senast? 23 typ? Nu är det alltså vecka 28. 29 på julafton. Just vecka 29 är rätt nice eftersom det innebär tredje trimestern och därmed sista tredjedelen av graviditeten. Och jag insåg just att jag inte har någon som helst lust att blogga. Men nu har jag börjat så jag lär fortsätta. Jag orkar dock inte berätta om allt som hänt eftersom det är för mycket. Jag har träffat vänner, julpyntat ett (mitt) hem för första gången sen jag flyttade hemifrån bland annat. Jag har också varit på rutinbesök hos barnmorskan samt en extra kontroll på SÖS eftersom jag hade minskade fosterrörelser några dagar. Där gjorde vi ultraljud och CTG. Allt såg bra ut förutom en liten dipp i hjärtfrekvensen på CTG. De gjorde inget nytt och då såg allt bra ut så det är förmodligen bra, men de kan inte riktigt förklara dippen. Lite oroande så där. Men rörelserna har ökat igen sen dess. I natt höll hon på så jag inte kunde sova ens. Jag börjar känna mig riktigt tung nu. Jag får typ ingen luft om jag står stilla, sitter konstigt eller ligger på rygg. Jag har ordentlig foglossning, halsbränna och hela paketet. Bebis har hicka minst 3-4 gånger om dagen. I går kunde till och med InterCity känna hickan på utsidan när han höll handen på magen. Lee mår bra och blir mer och mer krävande, som en 2-åring bör. Hon härmar mer och mer vad vi säger, på gott och ont. Hon kallar numera katten och hunden för Margo och Lita i stället för vovve och kisse, t.ex. 

 

I kväll ska vi äta tacos, vilket vi egentligen brukar göra på fredagar. Ja, vi äter tacos en gång i veckan och har gjort så mer eller mindre konsekvent i typ två års tid nu. Vi älskar tacos i den här familjen, ok? I morgon ska vi julhandla det sista, och på kvällen går båten till Gotland för oss alla, inkl djuren. Där kommer vi stanna till annandagen då InterCity och Lee flyger över till Göteborg för att fira med InterCity's familj och jag åker hem med djuren. Nästa år firar vi med hans familj i Skara, och har tänkt köra varannan gång efter det för att göra allt så rättvist som möjligt. Nu kommer Lee och InterCity hem efter att ha handlat efter jobb och dagis så nu ska jag gå.