Vecka 30!
29+0 i dag. Hjärtljudet låg på 140 slag/min hos barnmorskan i går. Den här bebisen har en mycket lägre hjärtfrekvens än Lee hade. Hon låg alltid runt 150-160. Jag tycker att det är häftigt att de redan visar tecken på individuella variationer trots att de är syskon av samma kön. Jag upplever den här bebisen som lite lugnare också. Hon sparkar inte lika hårt som Lee gjorde, tror jag. Det kan dock vara så att jag bara tycker att det känns så för att jag förmodligen jämför med hur Lee var på slutet. Det återstår att se. SF-måttet (magens mått från blygdbenet till livmoderns övre kant) låg i går på 28 cm, vilket är bra.
Enligt min app har nu 72,9% av graviditeten passerat. Jag är i sjunde månaden, tredje trimestern och har 76 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. En graviditet varar oftast ca 280 dagar, plus/minus 2 veckor. Enligt appen ska bebis vara ca 36 cm lång vid det här laget, och väga ca 1,43 kg i början av veckan och 1,58 kg vid veckans slut. Det är en extrem tillväxtspurt just nu vilket i mitt fall innebär en massa illamående och halsbränna.
Nu när jag rapporterar ingående om min graviditet kan jag rapportera ytterst icke-ingående om min jul. Som jag skrev att vi skulle firade vi på Gotland med min familj och det var väldigt mysigt. maten var god, Jenna passade upp på alla och jag åt hennes fantastiska julgodis. I julklapp fick jag Bluetooth-hörlurar och en Sodastreamer av InterCity (bästa), en gosig poncho, choklad och pengar till bebis av resten av familjen.
I dag är det nyårsafton och det enda jag ska göra är att äta en massa god choklad. Rätt deppigt men ändå vettigt, tycker jag. Nu känner jag bebishicka vid min högra äggstock. Känns logiskt med tanke på att hon ligger med huvudet nedåt enligt gårdagens kontroll. Jag skulle skrivit lite om mitt år också kon jag på. 2016 har nog varir det år som gått snabbast i hela mitt liv. Det känns verkligen som att vi precis flyttade tillbaka till Stockholm fast det var i mars. I övrigt har året varit ganska bra. Väldigt bra at times faktiskt. Förutom det självklara uppsvinget med flytten har jag fått chansen att inreda ett riktigt hem för första gången. Både känslomässigt och praktiskt med nya, snygga möbler. Jag har umgåtts med mina älskade vänner och min underbara familj, jag har blivit invald i US Riksstyrelse, och bäst av allt: Jag har blivit gravid igen. Jag vet att 2017 kommer bli väldigt tufft. Tvåbarnschocken och sömnlösheten som väntar. Den totala bristen på tid och energi att ägna mig åt mig och mina behov som det innebär att ha en nyföding. Den här gången kommer InterCity att jobba och dessutom resa till Skövde i jobbet liksom han gjort hela hösten och vintern och detta kommer innebära mer press på mig och mindre avlastning. För att inte tala om själva förlossningen. Ja, det kommer bli tufft. Men usch vad jag längtar! Tack och hej till 2016.
Kommentarer
Trackback
