14 dagars skrivutmaning #2 - Frimärket

Utmaning: Någon slickar på ett frimärke som smakar konstigt. Vad händer?
 
Jag sitter vid skrivbordet och försöker samla ihop mig själv. Försöker andas. Handen skakade när jag skrev adressen och det syns på de skeva bokstäverna. Det ser nästan ut som ett barns osäkra handstil. Dröjande tar jag fram frimärket från byrålådan. En fjäril, föreställer det. Frånvarande slickar jag på baksidan. Det smakar konstigt. Den där konstiga, artifisiella smaken av citrion som frimärken alltid har men som jag aldrig är beredd på. Citron. Smaken väcker ett minne till liv hos mig.
 
Snabbt låter jag tungan glida över handryggen. Slickar i mig saltet. Jag tar ett djupt andetag och sväljer sedan tequilan. Jag får genast kväljningar. Varför gör jag det här? Jag hatar tequila. Snabbt tar jag en klyfta citron från fatet intill och äter upp hela. Kväljningarna upphör. Jag andas ut och ser på dig. Du verkar inte ha märkt mina kval utan sitter med din telefon och kollar killar på Tinder medan du suger långsamt på en citronskiva.
- Ful, ful, ful, muttrar du för dig själv.
Sedan vänder du dig till mig.
- Han då? Är han fin?
Jag kastar en blick på killen i fråga. Han har jättestora. blå ögon. Fjant-ögon. Riktiga fjoll-ögon.
- Nä, jag vet inte, säger jag och stirrar ner i mitt tomma glas.
- En till?
Du lyfter frågande på teqila-flaskan och ditt ena ögonbryn. Jag nickar. Du häller upp till oss båda. Sen sväljer du saltet, tequilan och fortsätter suga på din citronklyfta. Jag följer ditt exempel. Den här gången får jag inga kvälningar. Men det snurrar lite i huvudet nu.
- Men du gillar ju inga killar, säger du och tar upp tråden igen.
- Jag tror inte jag gillar killar.
- Jaha, så du gillar tjejer? Varför har du inte sagt det?
- Jag gillar dig.
Jag stänger munnen så snabbt att tänderna slår ihop med en smäll som lämnar efter sig en lätt huvudvärk. Du släpper din citornklyfta på fatet framför dig och stirrar på mig. Plötsligt känner jag hur magen vänder sig. Jag reser mig snabbt och havt springer, halvt ramlar in i ditt lilla badrum. Jag lutar mig över toan och försöker andas. Jag mår så illa. Du har en sån där doftgrej i toaletten. Den luktar citron. Den får mig att må lite bättre. Jag stannar kvar där inne med huvudet över toaletten alldeles för länge. Till slut hör jag hur du knackar försiktigt på dörren.
- Får jag komma in?
 
Plötsligt är jag tillbaka i nuet. Jag sitter där med brevet i handen. Frimärket är på plats. Din adress är i alla fall läslig. Nu är det dags.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0