Overkills

Tommy; Tja, hellre downs än dina gener så att säga. Du vet nog vad jag menar.. :P Puss! 

 

Vecka 16. Känns nostalgiskt att blogga så här. Snart är jag där jag var när jag insåg att jag väntade Lee. Häftigt ändå att jag kunde gå så länge utan att märka något. Just nu känns det helt omöjligt. De mest framträdande symptom jag har just nu är att jag har kondition som en nittioåring och att jag är extremt lättäcklad. Inte allmänt illamående alltså. Men när jag blir äcklad av något får jag kväljningar eller spyr. Hade inte så med Lee. Så intressant hur olika det kan vara under olika graviditeter. Med Lee mådde jag ju illa konstant vecka 6-18 typ. Det spelade ingen roll vad eller hur ofta jag åt heller. Nu mådde jag illa typ v 7-13 och då mer i attacker som ofta triggades av hunger, mjölkprodukter eller liknande. När jag väl mådde illa den här gången mådde jag dock sämre än förra gången och jag har spytt mer den här gången. Men ja, nog om symptom nu.

 

Det går jättebra för Lee på nya förskolan. Hon går hela dagar nu och från och med nästa vecka kommer hon gå enligt tiderna som vi har valt. Vi kommer göra så att hon går 8-16 måndagar, torsdagar och fredagar. Då lämnar InterCity på morgonen innan han drar och jobbar och så hämtar jag på eftermiddagen. Tisdag-onsdagar är InterCity i Skövde och då passar jag och Lee på att mysa tillsammans hemma bara hon och jag. Det känns som ett bra upplägg. 

 

I dag kom provsvaren från moderkaksprovet. De som skulle visa om barnet har min hemska ögonsjukdom. Det har hon inte. Lättnad. Intressant nog har hon inte InterCity's sjukdom heller. Resultatet av detta är att vi kommer få ett fullt seende barn. Oddsen för detta var ca 25% så vi borde ändå varit beredda på möjligheten men vi är i chock. Ett seende barn. Seriöst? Hur gör en? Så oerhört, oerhört skönt att slippa alla sjukhusbesök, operationer och framförallt fucking cancer i alla fall. Detta är mycket goda nyheter. Barnet har inte heller någon annan form av genetiskt fel som är known to the human kind så att säga. 

 

Nu ska jag gå. För Lee är oroväckande tyst. Det betyder vanligen att hon är fuffens för sig. Och i kväll ska jag få korvstråganoff. Jag älskar InterCity för hans mat. Bye!