13 saker jag är arg på (som inte är jag) - Terapi
- Att du inte sa tack. Eller hej då. Eller vad som helst. Jag försökte, men det var inget värt.
- Att jag inte kan prata med någon. Jag vet inte hur en gör. Och när jag försöker prata med honom håller han med mig. Så klart. För det är hans jobb. Jag vill ha bollplank. Det finns inga.
- Att ingenting någonsin flyter på i mitt liv. Att inte en endaste grej kan få vara lätt. Det finns saker som är bra, men inget som är lätt.
- Sjukvården. På alla nivåer. I alla instanser. Alltid.
- Att jag ska behöva bli förvånad när någon säger att jag är fin.
- Att det inte går att leva på Coca-Cola. Det är fan sämst.
- Att folk lägger sig i uppfostran av mitt barn. Att de tror att de vet bättre (oavsett om de har egna barn eller inte) och att ag faktiskt bryr mig.
- Att samhället får oss föräldrar i allmänhet och mammor i synnerhet att känna oss ständigt otillräckliga. (OBS: Denna var jag på väg att vända mot mig själv men kom på mig.)
- Att du satt mig i en position i vilken jag fortfarande inte kan acceptera att du behandlat mig illa.
- Att jag inte fick chansen till en okej uppväxt.
- Att jag ser dåligt. Fan vad jag hatar det ibland. Särskilt sen jag blev förälder. Saker som blir svåra och folks ständiga dömande. Men så får en ju inte säga i det här jävla blinning-samfundet.
- Att jag precis skrev en punkt riktad mot mig själv men tog bort den pga skulle ju inte.
- Att harmoni inte existerar i mitt liv. Någonstans. Någonsin.
Kommentarer
Trackback
