Overkills

Hallå!

Usch, vad hurtigt det blev. Låt mig aldrig bli hurtig. Snälla. Vet ni? Nu har vi flyttat! Det är awesome. Alltså på riktigt. Inget Paris-syndrom här inte. Det är, som jag uttryckte det för InterCity, skönt att inte vara den konstigaste grannen längre. Och det är skönt att träffa mina vänner. Min älskade Felicia, och Sarah. Och alla grannar i huset.

 

Så vad har vi gjort då? Planerna med flytten gick mer eller mindre i lås. En sak jag inte räknat med dock är hur tidskrävande det är att packa ner ett helt liv i flyttkartonger. Eller ja, 2 år i alla fall. Det är 2 år va? Eller är det 3? Alltså jag hatar att ara så här sinnesförvirrad. 2,5 säger vi nu. Vi packade på riktigt typ 14 timmar i strräck, och då hade vi ändå kört ett par timmar dagen innan och ett par timmar på tisdagen. På måndagen packade vi inte för då hade vi hem städfirman. Aldrig mer. Jag dricksade dem jättemycket (i förväg eftersom vi inte var där) och de slarvade ändå. På tisdagen gick i alla fall flyttlasset. Jag, InterCity och Lee åkte i förväg dock, som planerat. Vi tog en välbehövlig hotellnatt och sen var det uppackning och IKEAnde. Att kunna springa runt på IKEA och faktiskt kunna handla en massa var fantastiskt. Så fantastiskt in fact att mina föräldrar inte hann montera möblerna ens. Ganska ödesdigert med tanke på att jag och InterCity knappt vet rätt sida på en hammare eller vad det heter. Därför kom 2 händiga snubbar hem till oss på torsdagen och fixade det hela. De var duktiga och snabba men den ena raggade på mig så jag gick och gömde mig hos Denneth tillika granne en trappa ner. Min förevändning att dunsta var att jag behövde ladda min telefon och inte hade packat upp laddaren. Tyvärr rotade snubben fram en laddare åt mig så det hela blev väldigt awkward när jag insisterade på att gå till grannen och ladda telefonen. Men hos Denneth hade jag trevligt, drack te och pratade om djupa saker som vad som hänt i våra liv och hur vi ser på varandra nu, feminism med mera. Han har skaffat sig en feminist till festmö så han har blivit sjukt insatt. Jag har verkligen verkligen saknat honom. När snubbarna var klara gick jag upp igen och alltså ni anar inte hur mysigt vi har det. Just nu saknas bara gardiner och mattor. Men jag har aldrig bott så här mysigt. Äntligen vågar jag känna att hemma är där jag bor. Det är bara fantastiskt.

 

På fredagen packade vi mest upp samt fick besök av Linus. På kvällen åt vi tacos som brukligt på fredagar. Sen kom Denneth upp eftersom snubbarna inte hunnit skruva ihop vår kontorsstol. Denneth lyckades skruva ihop det hela helt utan bruksanvisning och det tog visserligen en stund men jag var imponerad. Det gav oss dessutom att prata om fler djupa saker samt lyssna på vår Spotify-lista från back in the days. Sedan sov vi. Jag och InterCity alltså. Vad Denneth gjorde vet jag inte.

 

På söndagen var jag på Söder för att delta i en intervju med random tjej som skulle skriva sin C-uppsats. Hon var väldigt trevlig. Anledningen till att jag gjorde det var dels för att jag brinner för sakfrågan och dels för att utmana min sociala fobi. Det är helt sjukt hur mycket mindre påtaglig den är i den här stan. Alltså det var inte ens jobbigt att åka och träffa denna människa jag inte känner alls.

 

Förra veckan tog jag det mest lugnt. Var hemma med min familj, fixade grejer till lägenheten i Farsta, hängde lite med Sandra och andra grannar etc. I måndags var jag och Lee på playdate hos Jakob, Victoria och Edith. Sandra var också med. Det blev oväntat trevligt och jag som hade tänkt att vi skulle vara hemma till Lee's läggning var hemma vid 1. I går träffade jag Felicia och Sarah. Detta var typ höjdpunkten sen vi flyttade hit. Som jag saknat dem. Det är helt sjukt. Vi åt semlor på perrongen i Skanstull (vilket var intressant) och fönstershoppade. Jag och Sarah roade oss med att välja ut kläder som Felicia aldrig skulle kunna ta på sig och få henne att prova dem. Felicia har en väldigt alternativ och icke-feminin stil, så vi valde ut den mest feminina långklänning vi kunde hitta. Hon fick också prova en tröja med bland annat pizzor på. Otippat nog passade hon väldigt bra i sistnämnda. Hon var fin i klänningen också (eftersom min Felicia alltid är sjukt fin) men...nej. Det var så inte henne att det blev roligt. På kvällen hängde jag uppe hos Sandra med hennes syster, systers kompis samt classmates. Sandras classmates alltså. Ursäkta otydligheten. I dag har jag, efter en natt av intensivt drömmande om ett av mina ex, konstigt nog, varit hemma med Lee medan InterCity var iväg och sökte jobb bland annat. Han har redan varit på en intervju och är i process med flera andra företag. Jag är orimligt stolt. Han tycker att jag är löjlig, tror jag. Förresten, har jag nämnt att Felicia har flyttat in hos min nätkompis? Det är bara för konstigt. Jag har aldrig ens träffat henne, men det har då alltså Felicia. Hmm.

 

Nu ska jag sluta eftersom jag ska ut och röka med Sandra och sen äta InterCity's korvstroganoff. Det var inte tänkt att skriva ett sånt där dagboksinlägg, jag hade tänkt berätta mycket mer i korthet. Men så blev det icke. Håll tillgodo.

 

PS. Rubriken är från the theme song of the awesome film Paper Towns som är en filmatisering av the awesome book med samma namn av the awesome författare John Green. Boken i fråga har för övrigt givit namn till min katt. En av huvudkarraktärerna heter nämligen Margo. DS.