Overkills

Hej!

I torsdags åkte jag till Avesta (Dalarna... vad är det för ställe egentligen?) där US hade årets Forum. Nämnde jag i förra inlägget hur mycket jag älskar Forum? Jag tror det. Jag åkte upp i förväg i torsdags och InterCity kom med Lee på fredagen när mötet började. Vi hade ingen barnvakt med oss men det behövdes inte heller. Jag är i chock över hur snäll Lee var. Hon satt mellan oss i mötessalen och pysslade med sitt eller tittade på barnprogram i ett rum bredvid. Inget gnäll alls. Vi behövde inte gå ifrån mötet mer än ett par minuter nån gång då och då. Helt sjukt. Mötet gick bra. Jag och InterCity debatterade mot varandra i plenum för första gången ever. Detta tyckte typ alla var hejdlöst roligt att se. Jag blev mest arg på honom pga konstruerande av halmgubbar. Nämnas bör också att jag valdes till ledamot i Riksstyrelsen. Tack för förtroendet osv.

 

Förutom möten gjorde vi annat trevligt. Vi gjorde ett lajv (heter det så? Körde ett lajv? Spelade ett lajv? Genomförde ett lajv? Lajvade?) vilket var en ny och ganska awesome upplevelse. Jag har alltid misstänkt att jag skulle gilla att lajva. Har länge velat vara med på ett fantasy/medeltidslajv med hästar och svärd och grejer. Brb. Jag måste byta en blöja. Så där ja. Vissa saker här i världen kan helt enkelt inte vänta. Var var jag? Jo! Det hölls workshops och grejer men tyvärr missade jag detta då jag hade en hel del migrän under helgen. Men vi grillade, badade, soekade gutarr och sjöng bland annat. Jag och Daniel sjöng When You say Nothing At All typ hela fredagkvällen. Mest för att vi tvingade gitarristen (Mathias, ny bekantskap. Extremt trevlig) att lära sig den. Höjdpunkten under den kvällen var dock när jag och Daniel hade Rap Battle och sjöng Ed Sheran's Don't. Både kunde den oklanderligt så ingen vann. Lite synd. InterCity somnade för övrigt vid nio på fredagen. Jag skulle natta Lee men råkade natta dem båda två. 

 

Jag har alltid varit kass på det här med rutiner. Jag vet inte vad det beror på. Jag har nästan inga och de jag har är mycket bräckliga. De faller följaktligen sönder så fort något annat inte är det som det brukar. När jag är bortrest glömmer jag följaktligen nästan alltid att ta mina mediciner. Detta fick sina konsekvenser på lördagskvällen. Usch så deppig jag var. Detta höll i sig hela kvällen och söndag förmiddag varpå det lättade lite. Efter att mötet avslutades på söndagen gick tåget hemåt. Lee tyckte att det var allmänt tråkigt att sitta stilla på sitt säte och jag åt ekologisk choklad. På perrongen i Stockholm träffade vi Denneth som tydligen varit på samma tåg som vi fast han inte varit på Forum. Jag, InterCity, Linus och han samåkte till Hökarängen där vi delade på oss och jag och InterCity gick upp till oss där Felicia väntade. Älskade Felicia. Hon har passat både hund och katt hela helgen och bott hos oss. En stund senare åkte vi iväg på en spontan middag på Max i Kungsträdgården. Och nu blev ljusstyrkan på min dator helt skev. Varför? I alla fall... Det var jag, InterCity, Felicia och Linus. Att de två sistnämnda träffades blev lite av en kulturkrock i mitt huvud. Vi drack lyxshake och trots att alla var helt sjukt trötta ar det oerhört trevligt. Sedan åkte vi hem och jag och InterCity stupade i säng. Dock inte innan jag konstaterat att jag blivit sjuk. Det är skumt det där. Förr i tiden blev jag alltid sjuk på natten. Då vaknade jag med halsont på morgonen. Nu kan jag känna mig helt frisk ena minuten för att sedan upptäcka att jag har halsont och så går det svinfort allting. Det hände i går. I morse vaknade jag och var ännu sjukare. Nu ska jag gå och äta glass. Men först ska jag dela med mig av en reflektion. Hur folk pratar påverkas ju alltid i viss utsträckning av hur folk i deras omgivning pratar. Sånt smittar ju alltid lite liksom. Men hur kommer det sig att vissa smittar mer än andra? Solklart exempel: Folk som umgås mycket med ett av mina ex pratar extreeemt mycket som hon. Alltså jag snackar extremt. Och folk som jag knappt visste att de umgås särskilt mycket med henne. Men det måste de ju bevisligen göra pga de pratar så sjukt likt. Så skumt. Detta är dessutom inget jag inbillar mig. I'm sure of it. Jag undrar bara varför. Detta haR för övrigt gjort att jag nästan maniskt försöker undvika att låta det minsta som mitt ex när jag umgås med gemensamma vänner. Vilket förmodligen är svårt eftersom vi var väldigt nära i många år. Hur som haver - hej då!