Jag hatar gynekologer

Under hela min uppväxt sa jag att jag aldrig tänker på till en gynekolog. Detta var nu inte helt realistiskt. Speciellt inte eftersom jag alltid tänkt mig skaffa barn. Första gynbesöket var när vi skulle tidsbestämma min graviditet med Lee. För alla som haft turen att inte behöva besöka gynekolog så känns det ganska obehagligt att slänga upp benen på två hållare och lägga upp sitt underliv för beskådning. Min upplevelse från mitt första gynbesök var absolut inte positivt, då jag upplevde ett rätt kasst bemötande från den manliga gynekologen. Efter det utsatte jag mig för liknande saker vid ett par tillfällen till - hinnsvepning hos min barnmorska, det faktiskta barnafödandet och ut-och insättning av hormonspiral hos nämnda barnmorska. Inget av detta var i närheten av hur jobbigt det var hos gynekologen.
 
I går var jag alltså på gynundersökning för andra gången i mitt liv. Det var..bättre än senast. Det är dock inte särskilt svårt att vara bättre än senast. Det var ändå inte bra. Jag med min otur får givetvis en snubbe igen och återigen en snubbig snubbsnubbe. Jag har försökt att inte ha fördomar om manliga gynekologer men det är faktiskt jättesvårt. Han var åtminstone hyfgsat trevlig. Dock verkade han ha ganska dålig koll. Vi gjorde ultraljud och han konstaterade att jag har PCO (något som jag varit 90% säker på i flera år men som den andra gynekologen avfärdade eftersom jag blev gravid naturligt) men han såg också att ett ägg var påväg att släppa. Han sa att jag skulle kunna vänta mig ägglossning vilken dag som helst. Detta var som sagt i går. I dag...kom min mens. Alltså jag är ingen gynekolog men borde han inte rimligen kunnat se att min livmoder var full av en massa grejs som ska sprutas ut inom 24 timmar? I vilket fall kommer jag inte få ägglossning vilken dag som helst. Det kan jag lova.
 
Men ja. PCO då. Eller snarare PCOS skulle jag tro. Vad innebär detta rent praktiskt i mitt liv? Bland annat att jag har mens ca 4-5 gånger om året och därmed har väldigt små chanser att bli gravid naturligt. Hur Lee kom till trots skydd är för mig ett litet mysterium, men ett bra sådant. Nu ska jag lägga mig på soffan igen med vetekudden och beklaga mig över min fruktansvärda mensvärk samt glädjas lite åt att jag är fertil i alla fall ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0