I hope my children come and visit once or twice a month

Rubriken kommer från min absoluta favoritlåt just nu. Alltid roligt när jag verkligen älskar en låt som är mainstream och går på radio. Då kan jag dyrka den ihop med Sarah och andra såna människor. Jag sjunger nästan aldrig seriöst längre. Det är sjukt deprimerande. Alltså jag lyssnar ofta på musik och sjunger med medan jag gör annat, men jag sjunger inte på riktigt. När 7 Years kommer upp sjunger jag dock väldigt inlevelsefullt pga 1 bästa låten och 2 underbar att sjunga. Och nu blev Lee som satt precis bakom mig i soffan och lekte plötsligt arg och gav ifrån sig högt argt ljud så jag blev jätterädd och flög en halvmil upp i luften eller nåt. På tal om Lee så hoppas jag att hon kommer att hälsa på mer än en eller två gånger i månaden när hon blir stor. Men vad vet jag, hon kanske flyttar ut på landet eller nåt annat hemskt.
 
Jag glömde säga en sak i går eller vad det var. Förrgår var det nog. Jag och Lee var med Sarah och Anton i Farsta och jag testade konceptet Frozen Yoghurt. Alltså..vilket koncept. Så fantastiskt. Det faktum att en får ta smakerna själv och hur mycket en vill och att det finns typ tusen olika toppings inklusive Nutella, Daim, Marabouchoklad och allt annat som inte är tråkigt strössel. Jag var i himmelriket och åt så mycket att jag fick ont i magen. Som jag sa medan jag tog åt mig: Detta kommer bli dyrt och det är så fetvärt.
 
I går åt vi gooood mat. Eller jag, i alla fall. InterCity köpte och lagade fläskfilé och bea till mig. Det faktum att han som vegan både köper och tillagar kött till mig antyder nog att han älskar mig rätt mycket. Visst gör du, älskling? Jag vet att du läser. Hah! Till fläskfilén fick jag dessutom bollar (tror det heter typ kroketter egentligen) vilket var sjuuukt nostalgiskt då jag inte ätit det sen..en svunnen tid, typ. Nu höll Lee på att kasta sig ner från soffan med huvudet före men eftersom jag är en moder och därmed har superkrafter lyckades jag sensa detta och hann fånga henne i luften och släppa ner henne på golvet på ett lite smidigare sätt. På tal om Lee (igen) så har vi börjat utreda henne hos läkare, sjukgymnast och neurolog. Hon är nämligen rätt sen motoriskt, vilket jag försökt få till en utredning på i fucking Skara sen hon var liiiten. Men här i Stockholm tas det på allvar i alla fall. Sjukgymnasten tror att hon eventuellt kan ha överrörliga leder och muskelsvaghet. Det makar sense. Hon är sjuukt vig men jag har alltid tänkt att det är för att hon är bebis fortfarande. Får låna någon annans bebis och testa hur vig den är för att jämföra eller nåt. Hur som helst undrar vi lite hur detta gått till eftersom sånt ofta är ärftligt och jag och InterCity är de mest oviga människorna som existerar. Särskilt InterCity. Men utredningen har ju bara börjat. Vi får se vad den visar. Det behöver inte vara något fel alls pga alla är individer och sånt skit. Dessutom vet varken jag eller de som utreder henne hur barn med synnedsättning brukar vara, så det är lite svårt. Nu ska jag gå eftersom det låter som att Lee och katten håller på att äta upp varandra i hallen. Saknar den tiden då hon var riktigt liten och låg kvar där jag lämnade henne. Nu tappar jag bort henne flera gånger om dagen och måste ständigt hålla henne ifrån saker som hon verkar dras till enbart på grund av att hon inte får ha dem. Typ sladdar och sånt. See you!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0