Overkills

Ligger alldeles själv i en för endamålet alldeles för stor säng. InterCity är i huvudstaden. Jag saknar honom. Jag vet att jag förmodligen är järtepatetisk men jag gör faktiskt det. Gillar inte alls att vara hemifrån eller när han är det just nu. Kan ju hoppas att det är någon typ av fas. För min självständighets skull liksom. Jag vet inte. Men fan vaD jag älskar honom. Han gör mig galen minst en gång om dagen men jag älskar honom så sjukt mycket. Efter all denna tid. 2 år faktiskt. Ganska exakt. kom just på att det är det enda jag har att säga i detta inlägg. Patetisk var det ja.

 

Vecka 29. Snart 30. Finns inget nytt att säga utom att jag växer som fan och faktiskt kan leva upp till min nya status som höggravid vaD storleken beträffar. I morgon ska jag till barnmorskan. Hoppas att allt är lika normalt som det känns och varit hittills. Var på valvaka i går. Med mig pratades det dock nästan mer bebis än politik. För att inte tala om allt klämmande på magen. Men ja. vi får oss ett regeringsskifte i alla fall. Fast jag är inte överdrivet glad. Det blir inget F! I riksdagen, ingen rödgrön majoritet och inget V i regeringen. Bah. Nu ska jag gå på toa eftersom lillan sparkar på min blåsa. Sen ska jag läsa lite och sen ska jag längta efter InterCity och sova. God natt.