Overkills

Dock finns det egenskaper hos mig som jag verkligen avskyr men inte har någon aning om vad jag ska göra med. Svartsjuka är en sån. Jag känner ofta irrationell svartsjuka. Det lämgsta jag har kommit med den är att inte låta den gå ut över någon annan (hoppas jag) vilket bara det är ett fantastiskt stort steg för mig. Ja, jag har varit en sån människa som ger utlopp för sin svartsjuka på andras bekostnad. Det gör jag alltså inte längre. Så vitt jag vet i alla fall. Men jag är inte nöjd med det. Jag vill komma längre. För jag känner fortfarande den där förbannade svartsjukan. Alldeles för ofta låter jag den leda mig in i destruktiva tankespiraler som helt förstör min dag, även om det kanske inte syns på mig. Jag vill verkligen inte känna allt det där. Jag vill inte ha så ont. Jag vill inte vara så egoistiskt missunsam, även om det bara är i mitt huvud. Jag vill vara en sån som unnar. Som är glad för någon annans skull. Jag vill inte se små indikationer som egentligen inte finns, bygga scenarion i mitt huvud som förmodligen aldrig kommer ske och känna den där rädslan. Rädslan för vad? Jag har ju för fan ingenting att vara rädd för. Det är ju ingen fara. Eller?

Jag har jobbat med oönskade känslor förut. Jag vet att de går att hantera, arbeta bort med sunt förnuft. Jag har gjort det förr. Men i det här faller vet jag inte hur jag ska göra. Var jag ska börja. Jag vill inte må dåligt. Vill inte tänka fula tankar. Hur gör jag för att slippa?