Overkills

Hej!

Exakt en vecka sen jag bloggade senast. Det var inte planerat. Men jag har i alla fall påbörjat vecka 20 nu. Enligt min app kan barnet nu höra och känna igen min röst. Jag är omåttligt förtjust över detta och brukar prata lugnande och sjunga för henne ibland. InterCity brukar skämta om att det från och med nu är Sean Banan-förbud i vår omgivning. Vi vill ju inte att vårt barn ska fastna för dålig musik. I stället sjunger jag lite Taylor Swift för henne nu medan jag bloggar. Förutom att det känns som att magen växer varje dag så känner jag ingen större skillnad den här veckan från förra. Det skulle vara att jag känner hennes rörelser lite tydligare. I går var vi på vårt tredje ultraljud. Det första var ju det när vi skulle se hur långt gången jag var, det andra var ett så kallat rutinmässigt ultraljud. Det tredje var kompletterande eftersom hon låg lite dåligt till för att de skulle kunna se allt ordentligt förra gången. De kunde till exempel inte se om hjärtat såg ut som det skulle. Men i går kunde de konstatera att allt ser väldigt normalt ut, vilket är skönt. På alla tre ultraljuden har det sagt att barnet ser ut som en flicka så då får vi väl nästan lita på det. Av någon anledning hade jag fått för mig att det var en pojke, men jag är absolut inte besviken. Deet tyder väl bara på att den här moderliga intuitionen om barnets kön bara är en fet myt, ilket en väl hade kunnat gissa.

 

De senaste dagarna har varit lite jobbiga. InterCity har varit väldigt deppig, vilket jag tycker är väldigt påfrestande. Jag känner mig väldigt ensam i min graviditet och får ta det mesta ansvar själv, t.ex att gå till labbet för att kolla mina värden. Dessutom blir jag alltid så ledsen när han är det. Men jag hoppas att han kommer tillbaka snart och orkar engagera sig till 100%. I dag beställde jag lite mer mammakläder. Jag köpte en klänning och en tunika som är designade för att fungera bra vid graviditet och amning. Jag köpte också två par leggings med mudd som stöd för magen och två amningsbh:ar i en storlek större än vad jag brukar använda. Jag räknar med att brösten kommer växa i takt med att mjölken rinner till. Mitt sista inköp var ett par knallröda sneakers. Längtar tills paketet kommer!

 

Hur mår jag då? Fysiskt är det ofta ganska jobbigt. Jag mår fortfarande väldigt illa och har svårt med aptiten.  Dessutom är jag hysteriskt trött och har lagt mig till med vanan att sova middag utöver nätterna. I dag har jag faktiskt inte tagit mig ur sängen alls. Psykiskt tror jag att jag har ett ganska stabilt grundmående (konstigt nog) men en del humörsvängningar. Jag skiftar mellan glad till irriterad oftast, ibland ledsen och orolig men det är inte lika vanligt. Men hitills tror jag inte att jag har blivit någon pain in the ass. Inte mer än vanligt i alla fall. :D