Overkills

Vecka 41 är verkligen ingenting som jag vill genomleva till sitt slut. Lillan var beräknad att komma för 2 dagar sen och den psykiska och fysiska påfrestningen i att vänta tar kol på mig. Jag är verkligen inte trevlig att vara i närheten av just nu. Stackars InterCity. Men det känns verkligen som om det aldrig kommer hända något. Ändå försöker jag intala mig att lillan kan komma precis när som helst nu och att det absolut maximalt återstår 12 dagar innan jag annars sätts igång. 12 dagar är inte mycket. Jag borde ta vara på den här tiden och typ njuta av att slippa ha någon annan att tänka på. Men det är skit. Det är skit att det rent fysiskt känns som att jag inte är närmare att föda nu än jag var i vecka 30. Men det kan ju "säga pang" så att säga. Alla verkar tro att det är så det kommer bli. Själv tror jag att jag kommer vara gravid tills jag dör av hög ålder.