Overkills

Jadu Sandi. Varför? Varför lägga så mycket energi på någon? Varför lägga så mycket energi, tankar och ännu mer energi på något som är dömt att misslyckas? Jävligt bra fråga. Problemet med mig är att jag inte kan välja vad som ska ta upp min uppmärksamhet. Jag kan välja vilka som ska finnas i mitt liv, men inte vilka som ska finnas i mina tankar. Jag vet att jag frustrerar er som är mig närmast. Jag vet att jag är svår att hantera nuförtiden. Jag vet att jag alltid är någon annanstans. Jag vet att jag ältar. Jag vet att jag är irriterande. Men jag försöker. Jag försöker hålla humör, försöker vara närvarande helatiden. Jag vet att ni inte förstår. Jag har bara en person i hela världen jag kan prata med om det här. Bara en person som vet. Jag kräver inte att ni andra ska förstå. Jag kräver bara att ni ska ha tålamod med mig. Jag försöker.

 

Ligger här och lyssnar på Fray's låt Why. Fantastiskt bra, är den. Jag insåg just att jag glömde bort att se mello. Ajajaj. Nu har jag missat det två veckor i rad och det är inte ok. Jedwards skulle ju vara med. Fan. Jaja, jag tittade på Friends With Benefits istället. Hysteriskt bra film. Hysteriskt är ett annat ord jag överanvänder, bredvid genuin. Men jag tror inte jag har använt ordet genuin i varesig det här inlägget eller föregående. Alltså..Tänk om mitt virusprogram kunde låta mig vara! Jag vet att jag har en alert på min dator men jag bloggar faktiskt här och har inte tid att starta om just nu. Fast jag kan inte ens se vad jag skriver med den där feta rutan ivägen, så jag antar att jag får avsluta här. Kan jag ens publicera? Detta kan bli ett projekt. Nej men se! Nu kan jag se vad jag skriver igen. Tjoho.

 

Vad vill jag mer prata om då? Imorgon ska jag åka in till TC för en fika, och sen ut hit igen. Har jag tur så hinner jag handla också. Det borde jag. Jag har två timmar i stan innan avtalad tid. Jag kan köpa rolig maaaat och stuff. Kan ju iallafall låtsas att jag är entusiastisk inför det. Jag måste lära mig att äta igen. Mest för att detta tar upp mycket av mina tankar, vilket innebär att det tar upp mycket av min blogg. Detta i sin tur gör min blogg till en väldigt tragisk plats. Ätstörningar är definitivt inget fint att skriva om enligt mig. Inte för att det är något fel på folk med ätstörningar, utan för att det ser så sorgligt och tragiskt ut. Inte för att jag ser mig själv som någon med ätstörningar. Det ska nog pågå ett tag till då isåfall. Dessutom..Jag låter bli att äta för att jag saknar hungerskänslor och motivation. Inte på grund av någon typ av ideal eller komplex. Fast det kanske inte har med saken att göra. Jag vet inte vad som definieras som ätstörningar. Någon av er som har koll på det? Är det helt enkelt så enkelt att en person med ätstörningar är någon som äter onormalt mycket/lite under en längre tid? Fast bulemi går ju inte in under den kategorin. Så det måste vara någon som har en konstig relation till mat då helt enkelt. Men var går gränsen för "konstig relation till mat"? Säg att jag skulle ha typ..världens fobi för just pizza eftersom jag tycker att pizza ser läskigt ut. Är det en ätstörning? Eller tänk om jag skulle ha väldigt onormala tankar kring mat av alla slag, men ändå äta normalt. Är det en ätstörning? Var går gränsen? Väldigt intressant. Allt det här är hur som helst ganska dramatiskt. Det är inte mina dåliga matvanor på sista tiden. Dåliga matvanor är allt det är. Jag har ätit dåligt, vant mig vid det och därmed tappat aptit. Men det stör mig. Därför obsessar jag.

 

Nu ska jag avsluta det här och försöka hjälpa min dator med sin lilla virus alert. Puss på er!