Ok killar. Jag står inte ut längre. Jag har dragit mig för att skriva det här inlägget eftersom jag riskerar att låta ganska överlägsen. Men ni behöver den här förklaringen. Jag vänder mig i den här texten till alla "snälla killar" därute som känner sig missförstådda och "friend zoned." Jag ska dela med mig av vår hemlighet.
Jag hade en gång för inte allt för längesen en pojkvän. Denna pojkvän lät mig få som jag ville till 99% av alla situationer, oavsett vad det gällde. Han gav mig i princip vad jag pekade på. Jättecharmigt, eller hur? Men ni inser hur otroligt icke utvecklande den här relationen var för mig. När jag fick känslor för någon annan och lämnade killen i fråga blev han fly förbannad. Han hade ju gjort så mycket för mig sa han, givit mig allt. Visst, jag skulle kunna respnera så. Jag skulle kunna välja killen som lagade mat åt mig varje dag. Som inte sa ett pip när jag var ute hela natten och kom hem svinfull bara för att däcka utan att ägna honom någon uppmärksamhet. Jag skulle kunnat välja honom, för det hade varit praktiskt för mig. Men nej. Åtminstone jag väljer inte min partner efter vem som kommer laga mat åt mig eller aldrig säga emot. Tvärtom ser jag en sån relation som fruktansvärt destruktiv och inte ett dugg utvecklande för någon av parterna. Jag vill hellre ha någon som ifrågasätter mig och ställer krav på mig, säger ifrån. Detta helt bortsett att man inte väljer vem man får känslor för. Därför skakar jag mest på huvudet när mitt ex skriver saker som "Hur kunde du lämna mig efter allt jag gjort för dig? Killar, det funkar inte så.
Exempel nr 2, något som nästan är ännu jobbigare. Över hela internet vimlar det av killar som känner sig "friend zoned." Det finns facebookgrupper i överflöd och alla skriver de om hur de alltid finns där för tjejerna. De erbjuder en axel när tjejen har blivit dumpad av sin badass-pojkvän och kräver aldrig något tillbaka. Fast jo. Hur "snlla" är egentligen de "snälla killarna" om de börjar sura för att de "bara" blir vänner med tjejerna de "gör så mycket för." Vadå bara? Vadå friend-zoned? Har ni någon aning om hur fantastiskt det är med vänner? Har ni någon aning om hur tacksam jag är för att Intercity ens vill vara min vän, och inte bara sluta umgås med mig, vilket förmodligen vore mindre komplicerat för honom. Ja, ibland är det svårt att vara vän med någon man har känslor för, men sitt inte och gnäll och belasta tjejen för att hon är otacksam. Är du missnöjd så lämna henne ifred och hitta någon som faktiskt är intresserad av dig som person. Kan du inte uppskatta hennes vänskap förtjänar du den inte.
Exempel nr 3. Då och då beslutar jag mig för att gå ut på krogen och ta några drinkar med mina tjejkompisar. Vid dessa tillfällen, nästan helt undantagslöst, kommer det fram ett antal killar till vårat bord. Dessa killar vill bjuda på drinkar. Gulligt värre. Jag brukar oftast tacka ja, men tillägga (till allas förskräckelse) att det inte kommer bli något ligga. Killarna tar på sig en förskräckt uppsyn och utropar att "det var absolut inte vad jag var ute efter" och "får man inte ens vara lite snäll och bjuda på en drink till en snygg tjej?" De fortsätter bjuda på drinkar och jag fortsätter ta emot dem. Men när det är dags att gå hem blir de likväl sura och stötta när jag inte kastar mig i deras famn och följer med dem hem. Trots att jag sa det. Som om jag bara lekte svårfångad. Som om varje nej från en tjej bara är någon slags kodord för "Ta mig, jag är din!" '
Alla dessa exempel har något gemensamt. Den här delen av den manliga befolkningen som kallar sig för "snälla killar" verkar tro att vi kvinnor kommer stå i tacksamhetsskuld till dem om de ger oss tjänster/saker, och att vi kommer betala tillbaka med sex eller kärlek. Det gör vi inte. Vi ligger med personer vi är attraherade av och älskar personer vi får känslor för. Inget vi styr över, ännu mindre ni. Det blir inte generositet om man vänder sig sex tillbaka, glöm inte det.
