Overkills

Hej blogg!

Jag har saknat att blogga sorgligt mycket. Men att blogga från min iPhone gör jag bara inödfall, och det har det inte varit. Alltså sparade jag den långa redogörelsen tills jag kom hemt jag skulle ha kommit hem för redan 2 veckor sen, men jag lyckades göra mig av med mina nycklar och har ägnat mig åt couch-surfing de senaste veckorna, vilket har varit väldigt kul. Men vi tar allt i rätt ordning.

 

Allt började med en tågresa ner till Skara för att ha Orgträff med representanter från samtliga distrikts styrelser. Detta var för det mesta väldigt kul. Boendet var jättemysigt och maten var bra. Förutom att ha diverse föreläsningar och övningar har vi hunnit spela fotboll, se på och delta i uppträdanden, ha allsång och mycket mer. Nämnda uppträdande gjorde jag genom att performa Shorline med The Brat. Det var väldigt uppskattat och jag hade kul. Men mitt favoritmoment under helgen var nog föreläsningen om konflikthantering som vi fick åhöra. Otroligt givande. Bland annat för att jag fick höra någon sätta ord på de metoder jag omedvetet använder mig av i en konflikt. Det var även väldigt awesome när jag och Jonnie tittade på dokumentärer om plastpåsar och frysväskor. Av någon anledning tyckte Intercity att detta lät intressant, och joinade.

 

Efter orgträffen skulle alla ta bussen tillbaka till Skövde där de skulle ta tåg. Alla utom jag, InterCity och hans syskon. Jag ställde mig alltså vid bussen för att säga hejdå till alla en efter en när de gick på. Det slutade med att jag och InterCity bar in Wiplash's syster i bussen till allas förtjusning. När de andra hade rullat iväg gick jag, Wiplash och Sweetie (InterCityäs bror) de 3-4 kilometerna från konferensanläggningen hem till deras gemensamma lägenhet. Där spenderade jag ett par allmänt jättefina dagar med att bli bjuden på god mat och ladda inför London. Till exempel tittade vi på en dokumentär om Ryanair (som vi skulle åka med till London dagen efter) tätt följt av Air Crash Investigation. Oh well.

 

den 7:e Maj gällde det. Vi sov ingenting natten innan eftersom vi låg och lyssnade på diverse radioprogram som t.ex På Minuten. Tror vi gick upp runt 4 på morgonen innan vi gick upp och fixade det sista. Först nu slog det mig på riktigt att vi faktiskt skulle åka. Att jag faktiskt skulle få se London som jag alltid drömt om. Ni kan förstå att jag blev rätt hyper. Vi började med att ta en buss till Vara. Jag hann sova lite samt se InterCity's grundskola, vilket var lite fint. Från Vara tog vi tåg till Göteborg, och därifrån flygbuss ut på Hissingen och The City Airport. Vårt plan gick runt halv 11 på förmiddagen om jag inte minns fel. Resan var förvånande komfortabel med tanke på vad jag hört om företaget, och med tanke på vad vi faktiskt betalade. När vi landade på flygplatsen tog vi buss till Victoria Station och gick till vandrarhemmet. Vid det här laget hade min hyperaktivitet ersatts av stillsam förundran. Jag såg mig omkring på de röda dubbeldäckarna och alla människor och kunde inte riktigt ta in det. Efter många om och men hittade vi till vandrarhemmet där vi lämnade våra saker och laddade våra telefoner lite innan vi gav oss ut på stan för en väldigt mysig prommenad längsmed vattnet och middag på en brittisk pub. En brittisk pub! Mina drömmar går i uppfyllelse och whatnot! Sedan gick vi hem och la oss. Tror vi somnade runt 9. Helt slutkörda.

 

Morgonen därpå vaknade jag av att InterCity var försvunnen. Han hade gått ner och ätit frukost hade han skrivit till mig. Fine. Jag kunde ju antingen gå ner efter honom eller äta frukost imorgon. Någon frukost blev det inte. Inte på hela tiden vi var där. InterCity sa att den var bra. Jag har ingen aning. Resten av tiden i London kan sammanfattas som fin och otroligt fascinerande från min sida. Vi besökte Big Ben, Palatset, Piccadilly Circus, King's Cross Station och ännu fler pubbar. Vi bröt oss in i en park och badade i en fontän efter stort intag av alkohol och vi sjöng på Londons öde gator mitt i natten. Jag skrev om "Euphoooooriiiiaaa" till "Victoooorriiiaaaaa!" bland annat. InterCity var bakis som bara den på fredagen, och jag fick knappt upp honom vid 12 när det var dags att checka ut. Efter att ha hällt en del vatten på honom gick det, även om han däckade på soffan i sällskapsrummet direkt efter utcheckningen. Tålmodigt lät jag honom sova i ett par timmar, varpå vi drog till Piccadilly och Big Ben igen för att spela in en reklamfilm. Mer än så får jag tyvärr inte säga omd en eftersom projektet inte är patenterat än, men ni får förmodligen veta mer och se filmen om ett par månader eller så. När vi var klara med detta var det tid för middag, och vi besökte den sista pubben, trötta och lite vemodiga. Sedan åkte vi tillbaka till vandrarhemmet eftersom vi fått låsa in våra väskor där under dagen. Ytterligare några timmar spenderades i sällskapsrummet där vi lyssnade på musik och hade trevligt. Under småtimmarna bröt vi upp för att ta flygbussen tillbaka till flygplatsen och åka tillbaka till Göteborg och därifrån Trollhättan och Skara. Vi sov nästan hela vägen och resan var därför inte så jobbig. Några timmar spenderades i Skara innan det var dags att åka till Skövde och därifrån tillbaka till Stockholm.

 

Men äventyret slutade inte där. På tåget hem upptäckte jag att jag någonstans under resan förlagt min handväska. Efter att ha panikslaget leta efter min andra packning efter iPhone-laddare och kamera andades jag ut. Jag hade nog inte blivit av med något viktigt. Men sen kom jag på det. Nycklarna. Hoppsan. Det blev alltså Couch-surfing i en vecka ungefär. Inte riktigt planerat men rätt fint faktiskt.

 

Nu tänker jag inte skriva ett ord till, så ni får stå ut med denna lite grova avslutning. Men sammanfattningsvis har jag haft det väldigt, väldigt bra. London var som jag trodde. Faktiskt. Jag blevi nte besviken och inte förvånad. Det var helt enkelt som det skulle vara. Nästan som om jag varit där förut. Och en sak är säker. Jag kommer tillbaka.