Overkills

Hej!

Vet ni? Jag är lycklig. Inte den där obalanserat ömtåliga lyckan man upplever då och då. De där som tar andan ur en och får en att le varje gång man tänker på det. Det här är lugn, fin lycka. För vet ni? Jag har det så bra. Nästan, nästan alltid. För livet är kul. Jag får göra roliga saker, träffa roliga människor, och jag får vara med honom. Väldigt mycket. Vi är tightare än jag trodde att vi någonsin skulle bli. Och jag fortsätter förundras över honom. Över hur mycket han tänker. Bryr sig. Reflekterar. Över hur han kan säga och göra saker som bara gör min dag. Utan att ens försöka. För det gör han inte. Aldrig. Men han är det vackraste jag har just nu. Inte på det där intensiva sättet som det var i början. Inte på grund av någon fucking kemisk reaktion i min hjärna. Utan för att han är det. Vacker alltså. Jag fattar inte att inte alla ser det.

 

Det har hänt mycket sedan jag senast skrev om vad jag gör. Jag har flyttat till Söderort. Den delen av stan som varit mitt hem trots att jag aldrig bott där tidigare. Jag delar en etta med en kompis. Jag har mått väldigt bra och väldigt dåligt. Jag har träffat D-moll. InterCity har varit här. I en hel vecka. Jag har varit på flera fester, läst mycket, sjungit mycket och upptäckt ny musik. Jag har badat massor. Mitt i natten med InterCity mest. Jag har insett hur viktig han är för mig. Jag har brytit ihop fullkomligt i min ensamhet men kommit tillbaka som så mycket starkare. Tänk vad mycket man kan hinna med på så här kort tid. Men mitt liv är ett enda stort drama. Vad skulle jag annars skriva om i den här bloggen. För vad viktigast är, jag lär mig helatiden så mycket mer om mig själv. Jag inser hur bra jag har det ändå. Jag har nämnt det förut, men jag gläds åt att jag är min egen människa i så hög grad. För jag behöver ingen eller ingenting. Jag behöver inte prata med henne, jag behöver inte prata med mina föräldrar eller göra som de säger, jag behöver inte göra saker jag inte vill. Jag är min. Jag kan vara precis så vild som jag alltid velat vara. Och det går bra. Jag tycker inte att jag lever ansvarslöst. Jag bränner inte mina pengar på skit utan köper mat och annat vettigt. Jag skadar ingen medvetet. Jag bara kan själv. Jag bara lever.

 

I dag har jag varit på grillning i Älsvjö. Utlandssvensken var där. Stor lycka. Jag älskar verkligen den här människan. Vad bättre är, jag ska träffa honom imorgon igen. Vi ska göra Stockholm osäkert. Som han uttryckte det; "Vi ska dricka en massa sprit, gå runt på gatorna och snacka skit om alla vi ser." Som helgen ska vara. Som sommaren ska vara. Som livet ska vara!