Overkills

I skrivande stund har det gått 14 minuter av vecka 36. Vecka 36?! Seriöst?? Då ska det ju komma bebis när som helst. Eller nåt. Jag har faktiskt mått helt okej de senaste dagarna. Det kan bero på att det håller på att vända, men det kan också bero på att jag lyckats få till en dygnsrytm som snarare innebär sömn 00:00-11:00 än 05:00-16:00. Och ja, jag sover 11 timmar per natt om jag har möjlighet just nu. Det är vad jag behöver. Dessutom blir min sömn väldigt fragmenterad, dels av de sömnproblem jag alltid haft, men också av att jag alltid ligger obekvämt, har ont och/eller har en liten bebis som sparkar på mina revben om nätterna. Så mycket av min sömntid går inte alls till sömn utan till tandagnisslan. Men ändå. Och jag mår ju bättre, som sagt! Vi får se hur länge det håller i sig. Det har ju bara gått ett par dagar. I shall not get my hopes up. Men jag njuter i alla fall som fan av det. Tänk om det kunde få vända nu. Tänk om jag kunde få vara glad och stabil nu den sista månaden fram till lillan kommer. Det vore verkligen skönt. Risken är väl att jag drar iväg i hypomani i stället. Någonting säger mig att det inte vore bra. Men vi får väl se hur det blir.

 

Jag var hos barnmorskan i går igen. Varannan vecka känns ofta men det kommer vara så hela resten av graviditeten. Vi ska se om jag kommer ihåg alla värden... Hjärtljuden låg på 157. Lillan har alltid haft ganska hög hjärtfrekvens - 145-160 och oftast över 150. Barnmorskan verkar dock inte så oroad över detta. Mitt blodtryck låg på 100/80. Detta tycker jag är väldigt intressant eftersom jag verkligen inte fattar detta med blodtryck. Har förstått att jag har ganska lågt blodtryck, men om jag jämför med andra vverkar första siffran (100) ligga rätt lågt medan den andra (80) verkar väldigt vanlig. Vad är det en räknar egentligen? Någon som vet och kan upplysa mig? Oh well. Back to the numbers. SF-måttet låg på 134, alltså exakt samma som vid förra mätningen. Senast låg jag ju alltså upp emot den övre kurvan men har nu planat ut lite mot den mellersta. Det är bra tycker jag. Ju närmare medelvärde desto bättre! Då slipper jag drömma mardrömmar om att föda ut en mastodontbebis och så. Jag fick dessutom väldigt mycket beröm för min knappa viktuppgång sen inskrivningen. Barnmorskan sa att jag verkar äta väldigt nyttigt. Det gör jag inte, for your information. Men det är väl bra i alla fall. Något som förvånade mig dock var att lillan ändå inte är fixerad. Jag har ju gått runt och känt ett brutalt tryck neråt och trodde verkligen att hon fixerat sig vid det här laget, men icke. Hon har bara krånglat sig lite längre ner. Men jaja, det kommer väl snart. Efter besöket hos barnmorskan bestämde jag mig för att gå förbi Familjecentralen som också ligger på sjukhuset. Där har de en verksamhet som de kallar för Öppen Förskola dit en kan ta sina barn för att låta dem träffa andra barn och för att själv kunna träffa andra föräldrar. De har bland annat café för föräldrar och barn under 1 år varje månad vilket jag tyckte lät oerhört mysigt. Det var verkligen fin stämning där. Bebisar överallt och jättemysig personal. Jag kommer nog gå dit när lillan kommer. Fast då kommer jag ju bli en sån där som bara umgås med andra mammor. Å andra sidan vore det ju bra om jag lärde känna någon alls i den här stan.

 

I dag har InterCity's systrar varit här. Jag var hundvakt åt yngsta systerns hund medan de handlade, och hon tackade mig med att färga mitt hår. Nu är det inte rött längre utan kolsvart. Det är så svart så jag blir nästan lite rädd. Men det blev bra! Jag trivdes i rött men det är så jobbigt att sköta med solblekning och mörk utväxt, och jag kommer ha så mycket annat när lillan kommer. Därav svart. Men jag är nöjd ändå.

 

Nu ska jag avsluta detta ytterst down to earth och formellt urtråkiga blogginlägg och gå och lägga mig hos InterCity i stället. I morgon ska jag till min nya samtalskontakt. Har jag nämnt atth on är awesome? Jag tror inte det. Men det är hon. Jag har fått en bra samtalskontakt. Yaaay!