Overkills

Fixering på g alltså. För er som inte är så insatta så innebär det ungefär att lillans huvud håller på att borra sig ner i mitt becken. Det är ungefär lika skönt som det låter. Förutom det är det enda nya som har hänt att jag har börjat dricka hallonbladste. Det ska tydligen vara bra för livmodern och stärka den inför förlossningen. Det ska också göra så att en blöder mindre efteråt. Vi får väl se om det fungerar eller inte. 

Mitt psykiska mående är fortfarande väldigt mycket i botten. Mina dagar känns väldigt meningslösa och allt känns svårt. Jag gråter hela tiden och när jag inte gråter ligger jag i sängen insvept i en mental grå dimma. Senast jag mådde så här jävligt var i april. Mitt mål är att hantera det något bättre än jag gjorde då. Men allt är bara svart och grått och jag vill bara bort. Vissa stunder kan det kännas bättre och jag känner verkligen att jag värdesätter dem. Men för det mesta är det mörkt. Jag hoppas verkligen att det går över snart. Det finns docck saker i mitt liv som inte riktigt fungerar så bra (inte riktigt redo att prata om det här) vilket tydligt bidrar till mitt mående. Så tyvärr är det inte bara kemi i hjärnan och gravidhormoner som spelar in. Hur mycket som beror på vad återstår att se. Men jag tar mig nog ur detta förr eller senare. Det gör jag alltid