Vecka 31+1
Andra dagen i vecka 32 och i dag var jag och InterCity hos barnmorskan. Vi började med att reda ut det lilla problemet att vi inte visste hur vi skulle ta oss till och från förlossningen eftersom ingen av oss har körkort. Kändes nämligen inte överdrivet peppande att åka buss. Först dit med världens värkar och sedan hem med liten bebis. Jag visste att en kunde åka sjukresa - åtminstone dit. Men jag visste inte om en fick åka hem med sjukresa och om de hade någon bilbarnstol i sina bilar. Vi har nämligen fått en bilbarnstol men den kommer till oss först när vi får påhälsning från Gotland efter att lillan är född. Men vi ska få åka sjukresa och de har stol, så nu känner jag mig lugn.
När detta var utrett mätte vi storleken på livmodern. Det finns tre kurvor att gå efter i detta ändamål. En mellan-kurva, en övre och en undre. Allt på eller mellan dessa linjer anses vara normalt. Det kan vara en fingervisning om hur stor bebisen är, men det kan också påverkas av t.ex mängden fostervatten. Så det enda det egentligen säger är om själva magen anses som normalstor. Jag har hela tiden legat någonstans mellan den mellersta och den övre kurvan, och i dag hade jag planat ut lite och ligger nöärmare den mellersta än tidigare. Det känns skönt. Med dessa fina mått är det osannolikt att jag får en väldigt stor bebis vilket ju kan bli skönt när jag ska klämma ut henne. Har varit lite nojjig över detta eftersom ingen av mig och InterCity är kortare än typ 1,75. Men vi får se.
Barnmorskan kände dessutom efter hur lillan ligger. Tydligen har hon lagt sig med huvudet nedåt vilket känns bra. Om barnet ligger med huvudet uppåt går det nämligen inte att förlösa på vanlig väg. Men det är ju ett tag kvar och hon kan fortfarande vända på sig, eftersom hon än inte är fixerad. Men för min skull får hon gärna lugga kvar så här. När barnmorskan kände på huvudet (vilket hon för övrigt gjorde genom att klämma på magen. Häftigt att det går att känna så) så vaknade lillan och blev typ arg. Hon började i alla fall sparka ledigt mycket. När vi skulle lyssna på hennes hjärtljud låg de på 160 slag/minut. Allt mellan 120-160 är normalt, men det var ju ändå i högsta laget. Hennes hjärtslag brukar ligga runt 150. Jag blev lite orolig eftersom så hög hjärtfrekvens under lång tid kan innebära att barnet lider av stress. Men när vi kollade igen en stund senare låg de på 152. Barnmorskan förklarade att det kan bli så när barnet rör på sig, så det var nog därför. Jag fick lämna urinprov och blodprov också. Förstnämnda såg bra ut. Svaren på blodproven brukar dröja några dagar. Jag fick väga mig också, ocg det visade sig att jag inte gått upp något i vikt sen senaste kontrollen trots att jag är i en stor tillväxtperiod just nu. Det är jag också ganska nöjd med. Så det verkar gå bra det här.
Kommentarer
Postat av: Sofie
Hehe, man vill inte ens tänka på att ringa färdtjänst i det läget. :P "Nja, bilen är en halvtimme sen, ni har väl inte bråttom?" :)Skönt att allt så bra ut. :)
Svar:
overkills.blogg.se
Trackback
