Overkills

Det finns så många sätt att utveckla sig själv. Du kan skaffa dig en fin utbildning, gå ut med perfekta betyg och skaffa dig en framgångsrik karriär. Du kan äta rätt. Träna rätt. Kanske skapa konst eller skriva musik. Men det finns en typ av personlig utveckling som är så mycket viktigare. Du kan utveckla ditt sätt att tänka och förhålla dig till livet och andra människor. De senaste två åren har jag inte bara lärt mig otroligt mycket om mig själv, utan också insett hur jag faktiskt vill vara. Främst har jag lärt mig att hålla fötterna på jorden. Jag är en väldigt känslig persn. Har lätt att missförstå. Detta har skapat så mycket problem inte bara för mig utan för många omkring mig. Vad jag håller på att lära mig är att tänka ett steg längre. Inse att allt det som jag tror pågår ofta bara pågår inuti mitt huvud. Jag försöker kommunicera kring mina och andras känslor innan jag bildar mig en uppfattning. Ibland är det svårt. Mina känslor är intensiva och hindrar mig ofta från att tänka rationellt. Men jag har kommit långt med det och är inte alls lika känslig längre. Inte på det sättet i alla fall.

Det andra jag lärt mig är att aldrig vara med någon bara för att jag ä livrädd för att vara ensam. Det kanske hjälper för stunden, men det är att ljuga för både sig själv och andra. Dessutom vill jag inte vara hon som inte vågar vara ensam. En måste kunna vara det. Jag måste kunna vara det. För i slutendan är jag den eda jag har. Att bygga sin identitet runt andra människor är lätt hänt men du kommer få en förbannat allvarlig existentiell kris när de försvinner. För ingen orkar med det ansvaret. Jag inser hur icke smickrande ömhetsbetygelser som "jag kan inte leva utan dig" är. Ensam är kanske inte alltid stark, men du måste ändå alltid stå på egna ben. Jag har fortfarande problem med att hålla distans till främst mina kärlekspartners. Alla som känner mig eller läser den här bloggen vet antagligen att InterCity är alldeles för viktig för mig just nu. Men jag jobbar på att hålla kvar mig själv. Dessutom är jag intensivt medveten om att jag inte kan förvänta mig att det här ska vara föralltid. Vid ett tillfälle sa han: "You are the one I will Always come back to." Jag rättade honom. Använd aldrig ordet alltid. Förvänta dig inget för evigt. Jag brukar säga till honom att det faktum att han vill vara hos mig nu är tillräckligt för mig. Jag gör mitt allra bästa för att inte behöva honom. Jag har aldrig sagt att jag gör det och jag hoppas verkligen att det är sant. Men vad är at behöva någon? Kan någon definiera det för mig så jag kan ta ställning?

Den tredje saken jag håller på att lära mig är att älska mig själv. Många pratar om det men jag år ofta en känsla av att folk ofta försöker använda det för att övertyga andra om att de är nöjda med sig själva för att inte verka sårbara. Tänk på det. Hur mycket tid ägnar du per dag åt att älska dig själv? Jag kan erkänna att jag gör det alldeles för sällan. Så ofta känner jag mig dålig och ful och misslyckad. Men vet ni vad? Jag lär mig. Jag har gått från den där lilla flickan som bad om ursäkt för sin existens till någon som vågar ta plats i världen. Jag älskar mig själv tillräckligt mycket för att våga gå mot normer. Tyvärr har jag inte "legat runt" så mycket, men hade jag gjort det hade jag inte brytt mig om vad folk tyckte om det. Slampa har jag blivit kallad ändå. Jag är en sexuellt frigjord kvinna, vad förväntar jag mig? Jag twittrar ofta och gärna om mitt sexliv. Fick kritik för det här om dagen. Någon sa "Jag lägger inte ut mitt sexliv på nätet till skillnad från vissa adra." Det rörde mig inte i ryggen. Jag förstår faktiskt inte ens vad som vore fel med det. Jag gillar sex. Jag skäms inte för det. Inte länge. Visst finns det folk som inte är lika frigjorda som jag. Som tycker att sex måste gömmas undan, i rädsla för att verka "lättfotade." Ordvalet kommer direkt från samma person som kritiserade min frigjordhet. Jag har inget problem med att verka lättfotad. Jag älskar sex! Om någon annan tycker att de är stötande är de fria att avfölja mig på Twitter och..Jag vet inte, stänga av öronen när jag pratar om det?

En sak till jagskulle vilja utveckla hos mig själv är min förmåga att tänka bortom mig själv. Främst vad gäller svartsjuka. Jag är svartsjuk. Irrationellt och intensivt. Det finns tillfällen då jag låtit det styra mig. Det gör jag inte längre. Mitt nästa steg är att sluta känna det. Kanske inte heltoch hållet. Jag har en känsla av att det är omöjligt. Men det viktiga för mig är att de jag älskar är lyckliga. Att låta mina känslor komma i vägen för det är bara att motarbeta mig själv. Det är ungefär sama sak som när jag sa att jag inte vill binda min partner med att behöva dem. Jag vill inte begränsa min partner med svartsjuka eller andra egoistiska känslor. Jag vill inte binda någon. Jag vill få de jag älskar att känna sig fria med mig. Jag har kommit långt. Som jag sa låter jag inte längre dessa småsinta känslor styra mig. Men jag måste vara snäll mot mig själv också. Jag måste se till att det inte sker på min bekostnad. Ibland är jag för hård mot mig själv i det här. Då går jag bakåt i min strävan att älska mig själv. Problemet är väl att jag älskar honom mer. Var fri. Jag älskar dig.

Knepet är väl att fundera ut vem du vill vara. Människor kan förändras, bara de jobbar tillräckligt hårt. Du kan ändra ditt sätt att förhålla dig till och reagera i olika situationer. Det kanske inte alltid känns så, men det är sant.