Overkills

De senaste dagarna har varit ganska dramatiska för mig. I förrgår eftermiddag ringde jag vårdguiden och sa att jag är på väg in i en depressiv period. De kopplade in psykakuten dit jag fick åka ganska omgående. Där har jag varit de senaste dagarna och det har varit ganska jobbigt. Mest för att psykvården inte är det mysigaste som finns. Dessutom fick jag ligga på fel avdelning (beroendeenheten) eftersom det var fullt på allmänpsyk. Så i dag tröttnade jag på att få blodprover men ingen hjälp och fick mig själv utskriven.

 

Jag mår fortfarande riktigt dåligt. Ibland är det för mycket. Ibland känns det nästan okej. Nästan. Ibland. Men det kommer ta slut. Det vet jag. Det är så den här sjukdomen fungerar. Fast det just nu känns som att jag alltid mått dåligt och alltid kommer göra det. Men just nu är det under kontroll. Jag är glad att vara hemma med Intercity, Lita och Julia. Vi har fått lägenhet, har jag sagt det? En 3:a med inglasad balkong. Tror att jag skrev att jag hoppades att vi skulle få den. Vi fick den och här har vi bott i någon månad nu. Det är bra. Det känns så mycket tryggare. Känns skönt att ha en egen säng att deppa i åtminstone. Och det går över. Går alltid över.