Overkills

I dag är inte min dag. För det första är jag trött. Två nätter med försvinnande lite sömn har gjort sitt till mitt humör. Eller från, snarare. Om man ser det matematiskt. Fast varför skulle man någonsin vilja göra det?

 

För det andra spelar grannarna hög musik. Musik stör mig inte. Musik är trevligt. Problemet är när det bara är basgången man hör. Vet ni? En genomsnittlig låt har en hysteriskt tråkig basgång. Vanligen brukar jag svara upp med att höja min egen musik, men i dag går inte det. Av någon konstig anledning ungerar inte min bas. Visst kan jag lyssna på hög musik ändå, och det gör jag. Men dels gör det ont i mitt musikhjärta, och dels hörs det inte lika mycket ut. Alltså blir det ganska meningslöst. Dessutom mådde jag dåligt i morse. Dåligt som i depp-dåligt. Det var ett tag sen. Man måste väl ha såna dagar också. Nu är jag inte så deppig längre dock, utan mest grinig. Vad är det för fel på bashelvetet när man behöver det?!

 

Visst ja! Uppdatering på Obvious-fronten. Han verkar ha upptäckt att det bara är han som blir lidande av att posta kommentarer här på min blogg. Därför har han uppgett att han kommer skriva om mig på "annat håll" istället. Vad han tror sig kunna vinna på det vet jag inte. Mina vänner är för lojala för att tro på vad han eventuellt skulle säga om mig, så vad är det för vits med att ranta någonstans där jag inte läser det? Fast, intet mig emot. Jag gnäller absolut inte. Är jag med honom är jag nöjd. Vill bara ha tillbaka min dator som han har. Har både erbjudit mig att komma och hämta den samt att han kan lämna den hos S eller C, men han vägrar. Så det får väl bli kronofogden då eftersom han inte verkar vilja ha det på annat vis. Stolthet förblindar många människor kära folk. Å andra sidan skulle jag inte heller våga träffa någon in person som jag sagt såna retarded saker till. Inte för att jag skulle sätta mig i det läget. Den dagen jag önskar någon död blir den dagen jag tappat alla former av självrespekt jag nu har. Men nog om det.

 

Tänkte nu sluta blogga eftersom jag inte har något att säga egentligen. Men det är viktigt att man talar om att man lever. En rolig sak dock; jag råkade sno med mig F's iPhone-laddare i dag, och lämna min egen. F får alltså, på obestämd framtid, stå ut med en rosa iPhone-laddare. Hans ytterst sarkastiska kommentar på detta var: "How will I be able to live with the shame?" Det hade kanske varit roligare om det var en grabb som var åtminstone en gnutta homofobisk.