Overkills

Hellu!

Egentligen är klockan lite för mycket för att jag ska blogga, men eftersom jag blivit så hysteriskt förtjust i att göra det på sistone gör jag detä ndå. Och jag som skulle vända tillbaka mitt dygn. Det tänkte jag göra redan i söndags natt. Lite klyftigt tänkte jag att eftersom måndagen skulle bli rätt intensiv så skulle jag se till att vara utvilad när larmet ringde. Precis när jag tänkte lägga mig ringde dock InterCity. Jag hade haft en Twitter-konversation med honom tidigare och talat om för honom att jag skulle bli Sveriges diktator när jag blir stor, samt att jag skulle straffa honom för att han ifrågasatte min authority, varpå han ringde. Vi hade en väldigt trevlig konversation, förutom att han gnälldep å min engelska. Tydligen hade jag en väldigt skandinavisk accent istället för min vanliga amerikanska. Det kan nog stämma. Min engelska har lika mycket humör som jag och är ibland rent förfärlig. Men får väl ta det som en komplimang, och se det som att jag tydligen brukar ha rätt bra accent annars. Fast fick jag välja skulle jag hellre prata brittiska. Tyvärr kan man inte välja sin accent, och min brittiska låter rätt vedervärdig. Synd. Jag fick också reda på att jag tydligen sagt och trott fel helatiden när det gäller vår Londonresa. Vi flyger tydligen inte därifrån på fredagen, utan lördagen. Men det är inte som att det gör mig något precis. Jag har ändå inte bokat något tåg hem från Skara. Mest för att jag helst inte vill åka därifrån. ;) Telefonsamtalet pågick i alla fall till strax efter 6 på morgonen, så där rök min plan om god natts sömn.

Trött som få begav jag mig iväg till bussen för att åka till stan. Jag begav mig först till Häggvik för att hämta post. Någon post hade jag inte. Det gjorde dock inget, för jag fick ha deeptalk med Stenfan. Jag tycker om honom nu igen har jag bestämt. Det skiftar ganska friskt. Mest för att vår relation är så bipolär. Ibland beter han sig som om jag är världens drygaste teenager, och ibland beter han sig som att jag är någon slags liten ängel. Förvirring. Jaja, han är fin i alla fall. Efter samtalet med honom åkte jag iväg till Västra Skogen för att träffa min KP. Vi åkte i hennes bil till Solna för att hämta ut våra pass. Sedan åkte vi in till Centrum och tog en fika eftersom jag inte ätit på hela dagen. Räkmacka och apelsinjuice ftw! Vad är det här för någon konstig hiphop-låt? Skitsamma. Efter det hann vi ta en ytterst kort shoppingrunda innan Miss Wiplash ringde och tjatade på mig om att jag skulle komma till Hökis så vi kunde bege oss hem till Skyways och busa. KP skjutsade mig till Fridhemsplan där jag fick ta tunnelbanan. På perrongen träffade jag min morbror. Förvåningen var stor eftersom han inte ens bor nära Stockholm. Men det var fint.

Skyways bor i Huddinge. Vi fick alltså ta buss 172 mot Norsborg, samma buss som går förbi Högdalen. Detk ändes lite nostalgiskt på ett väldigt icke-positivt sätt. Usch. Tråkigt att jag inte ens fick ha några fina minnen kvar. Allt skulle han förstöra, lilla Obvious. Fast det är väl egentligen ingen annan än han som förlorar på det. Om man nu bryr sig om att folk ogillar en. Jaja, försätter. I Huddinge blev vi uppmötta av Skyways som visade oss till sin lägenhet. Han bor mycket mysigt måste jag säga. Kvällen och natten där blev busig som fan!

På tisdag morgon var det upp med tuppen och jag och Wiplash var helt döda. Vi skulle nämligen representera USS på VIP-invigningen av Grönan för i år. Ett repotage kommer dyka upp i På Tal Om Stockholm inom kort. Detta var en upplevelse. Jag fick sköta inspelningen ca 90 meter upp i luften från den nya attraktionen Eclipse. Det gick bra. Vinden gjorde så att det distade och mina frågor till Wiplash var något flummiga, men jag tappade inte inspelningsutrustningen i havet i alla fall. Vi hann även åka lite annat, bland annat Fritt Fall. Wiplash tyckte att den var läskig och åkte bara en gång. Jag åkte två.

I dag åkte jag hem, vilket var ganska skönt efter de senaste dagarnas äventyr. Har spenderat denna tid med att se Snabba Cash samt pratat med D-Moll i telefon. Lång och fin sammanfattning avklarad. Fast ni ska få ett citat också.

Jag pratar i telefon med InterCity.

InterCity: "Min pappa är lite som jag. Om han inte gjort något han borde göra, och om ursäkter är som rövar och alla har en, är min pappa mer som Ali Baba och de 40 rövarna."