Ingenting står över mig!

Sitter här på ett plan och bloggar från himlen. Mest för att jag kan. Kan dock inte publicera, men det är mindre viktigt. Det är trevligt här i himlen. Solen skiner på mig, och jag hittade just ett par solglasögon vid mina fötter. Sweet. Snygga var de också. Tror dock att märket är fake, men är inte säkert. Får fråga S2 vid något tillfälleParamore sjunger i mina hörlurar. En av de nya låtarna. Jag känner mig cool som sitter här med min dator och skriver på ett flygplan. Det ser nog ut som att jag jobbar mycket hårt med något skrivarbete. De skulle bara veta. Nu var låten slut, och den ersattes av Say When med The Fray. Min iPhone står på Airplane-mode. Vilken tur. Jag trodde nästan att jag hade glömt det.

 

Dagen shoutout (is that a thing or what?) tänker jag ge till ledsagarpersonalen på Arlanda Airport. Eller, jag vet inte så mycket om den i sin helhet. Men bruden som ledsagade mig var helt underbar. Vi diskuterade bland annat hennes kollegor. En av dem har en grej ihop med henne där de SMS:ar om Dagens kändis. Ja, så ofta får de se kändisar. Avundsjuk är jag. Jag blev nästan ledsen när jag var tvungen att gå på mitt flyg och säga hejdå till henne. Har inte planerat att ha någon ledsagning på tillbakavägen, annars hade jag hoppats på att få henne igen. Brukar bara ta ledsagning när jag är under tidspress på en väldigt okänd plats. Då jag har mer än en timme på mig i Oslo har jag alltså inte beställt någon där. Jag ska hitta till någon Pepps Pizzeria och möte upp någon Jörgen. Jörgen, fast med norskt Ö som jag inte kan skriva. Jag ska alltså åka till ett land jag (i princip) aldrig har varit i, på en flygplats jag aldrig varit på, till en pizzeria jag aldrig hört talas om för att möta en människa jag aldrig träffat. Spänningen stiger! Jag hoppas fortfarande att A kommer vara där. Då finns det någon mer än E jag fatiskt känner. Vänta nu. E är E va? Eller är hon E2? Nej, E2 är E2. Förvirringen stiger. Skitsamma.

 

Moln glider långsamt förbi under mig som sockervadd. Varför äter folk sockervadd? Det är liksom..socker. Bara socker. Also; varför ska alla flygvärdinnor se mer eller mindre likadana ut? Jag vill ha en överviktig kvinna i 55-årsåldern utan smink och utan ansträngt leende. Gärna ska hon ha en Göteborgsk accent också. Eller varför inte en skäggig karl? Konstiga analyser. Det är borgarnas fel, säger jag. Jag avslutar där.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0