Overkills

 Har hittat ett nytt bra band, och de är så awesome att jag inte kan sova. Då är det illa. Eller bra snarare. De heter Marianas Trench. Med tanke på hur bra de är borde de heta Marijuanas Trench. Den här typen av disco-alternative är verkligen min grej. Är typ extatisk just nu.

 

Har väl inget att säga egentligen. Inget som jag inte redan sagt tusen gånger. Inget som skulle avslöja mig som det tragiska fall jag är. Som om det inte vore avslöjat redan liksom. Ibland önskar jag att jag kunde få det till någon slags balans. När jag är med dig beter jag mig som någon slags stark person som aldrig blir sårad. Jag är kaxig, jag är likgiltig och jag är onåbar. Inte för att det är något du ändå skulle vilja nå. För bakom allt det där ligger desperationen. Rädslan för rejection, allt det jag skulle vilja säga men aldrig säger, alla de samtal jag vill ringa men aldrig ringer. Du säger att du inte gillar sättet hur du förföljer den du älskar. Ringer för mycket, säger för mycket. Jag avundas dig. Hade jag gjort det där hade jag åtminstone inte ljugit för mig själv, dig och alla andra. Jag beter mig som att du är vem som helst. Jag skulle inte tro på vad jag skrev till dig om jag var du. Just därför är det bäst att du inte läser min blogg. Läser du inser du hur mycket jag döljer. Jag vill inte vara tragisk. Jag vill inte vara någon stalker. Men jag är det. Det är den jag är och jag kan trycka undan det så mycket jag vill. Men på sätt och vis vore det nästan bättre om jag skrämde bort dig. Om min intensitet fick dig att backa ur. Hellre ärlig förlust än falsk nedräkning. För oavsett vad jag gör vet vi alla hur det kommer att sluta. Vi får väl bara låtsas att nästa heartbreak ger inspiration till precis lika mycket dikter och texter som föregående. Jag skriver bäst när jag är ledsen. Kanske kan jag till och med skriva en låt jag blir nöjd med. Förr eller senare. Så ge mig lite mer bittersweet, om det nu är det enda du kan ge mig. Ge mig möjligheten att lära mig ännu lite mer om mig själv. För jag gillar inte det här. Själva situationen är inte problemet. Det är hur jag hanterar den. Jag lurar till och med mig själv, och går på det allt som oftast. Vad får jag ut av det? Tomhet. Jag känner mig nästan lika tom som jag låtsas att jag är. Tomhet är inte vackert. Tomhet gör inte ont, men den ger inte heller några dikter. Ingenting att tänka på när man har tråkigt. Ingenting att jaga iväg det grå. Jag vill inte ljuga mer för mig själv. Jag vill inte ljuga mer för dig. Jag vill visa dig precis hur mycket jag bryr mig, fast jag vet att jag skulle förlora dig fortare län jag kan säga fjäderpenna.